Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Skatudden

Reuters ruta 6/5 1998

Hur uttalas Skatudden, namnet på den halvö i Helsingfors som sticker ut mot öster från Kronohagen? Frågan känns förmodligen självklar och helt irrelevant för de flesta icke-helsingforsare liksom också för yngre helsingforsare. Många lite äldre urhelsingforsare är emellertid väl medvetna om att det vid sidan av vad man kunde kalla det skriftenliga uttalet med tryck på första stavelsen och långt a har funnits ett uttal skatudd´en med kort a och tryck på andra stavelsen.

De som i dag använder det äldre uttalet annat än på skämt är nog lätt räknade, men för ett par tre generationer sedan var det uppenbarligen allmänt åtminstone bland Skatudds- och Kronohagsbor. Men vad berodde det på? Förklaringen är förstås historisk, och inbegriper förutom allmänna uttalsregler i svenskan också en del av Helsingfors historia.

Skata udden

Trycket på andra stavelsen är en relikt från den tid då namnet bestod av två ord, Skata udden. I svenskan har vi ju den regeln att namn och andra fasta uttryck som består av två ord har huvudtrycket på det andra ordet, till exempel Åbo hamn, Röda korset, Vita huset. Vi kan jämföra uttalet av Salutorget med ettordsbetoning (tryck på första stavelsen) och Hagnäs torg med frasbetoning (tryck på det senare ordet).

Hur det nuvarande Skatudden fått sitt namn Skata udden är delvis oklart. Att det ursprungligen har varit fråga om en udde som sköt ut från Estnäs skatan är väl alla eniga om, men det visar sig att oenigheten är stor om vad detta Estnäs skatan (och själva Estnäs) ursprungligen har betecknat. Enligt gamla handlingar fattades år 1640 beslut om att flytta staden Helsingfors till Estnäs skatan. Eftersom staden bevisligen byggdes i södra delen av nuvarande Kronohagen har många antagit att Estnäs skatan var hela eller en del av den udde som sträckte sig norrut från i stort sett nuvarande Senatstorget, mellan viken Gloet och nuvarande Norra hamnen. Men på gamla kartor är det just Skatudden som betecknas som Estnäs skatan, och också vissa formuleringar i gamla handlingar tyder på detta – liksom Skatuddens form i motsats till den större uddens.

Skata udden skulle då ha varit en udde av Skatan (som Skatudden har kallats och fortfarande kallas i dagligt tal), och det namnet skulle sedan ha överförts på hela det nuvarande Skatudden – möjligen samtidigt som namnet Estnäs skatan kom att beteckna hela det område där staden var belägen. För den här tolkningen står bl.a. Väinö Solstrand i en artikel från 1933, och den omfattas i allt väsentligt av författarna till boken Helsingfors gatunamn. Namnet Estnäs har enligt den tolkningen betecknat i stort sett det nuvarande Kronohagen eller dess nordöstra del (bergsryggen kring korsningen mellan Estnäsgatan och Sjötullsgatan).

Skata (i normaliserad form skate) är ju ett huvudsakligen dialektalt ord för spets eller trädtopp eller spetsig udde och uttalas i nyländsk dialekt med kort a. Också fågeln skata har fått sitt namn av detta ord, efter den långa stjärten.

Det finska namnet Katajanokka med fonetiskt anpassad förled fastställdes på 1860-talet, men det kan ha använts tidigare av stadens finska befolkning.

Mikael Reuter