Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Nordens språk och IT

Reuters ruta 30/9 1998

Minns ni KITT, den talande och röststyrda bilen i serien om Michael Knight? Den typen av talkommunikation mellan människa och maskin är kanske inte så avlägsen som vi tror. Redan i dag finns det dataprogram som gör att man kan ge datorn kommandon med sin röst och diktera en text i stället för att använda tangentbordet. Talsyntes, dvs. maskinell uppläsning av text, används i många tillämpningar.

Men än så länge fungerar allt detta huvudsakligen bara på engelska och möjligen vissa andra av de så kallade stora språken. Vill vi att våra nordiska språk skall följa med i den språkteknologiska utvecklingen kommer det att krävas stora satsningar på forskning och utveckling.

Huvudtemat för de nordiska språknämndernas årliga möte förra veckan var Nordens språk och informationstekniken. Talteknologin, dvs. taligenkänning och talsyntes, var bara ett av de områden som diskuterades, och som är speciellt på det sättet att forsknings- och utvecklingsarbetet är särskilt resurskrävande. Vi talar ju inte bara olika språk och olika regionala och sociala varieteter, utan var och en har sitt individuella sätt att tala.

Vad händer om fler och fler apparater i vår omgivning blir röststyrda: diskmaskinen, telefonen, bankomaten, vissa funktioner på bilen? Måste vi alla börja tala amerikans engelska med dem, eller normaliserad svenska? Vem skall i så fall slå fast normerna?

Personligen har jag svårt att tro att röststyrning av apparater skulle få mer än en marginell funktion. För det mesta är det trots allt enklare att trycka på knappar och vrida på rattar än att komma ihåg vilka ord man skall säga. Men t.ex. för vissa handikappade kan röststyrning få stor betydelse. Och syntetiskt tal kommer säkert att få fler och fler tillämpningar – ett exempel som nämndes var möjligheten att ringa upp ett nummer och få sin e-post uppläst av en maskin.

Skrivstöd

Sedan länge erbjuder alla ordbehandlingsprogram automatisk avstavning, stavningskontroll och synonymordlistor. De kan vara av varierande kvalitet, men de finns där. För engelska har det också länge funnits program som kontrollerar språkriktighet och stil, och sådana program utvecklas också för de nordiska språken. Jag har i tidigare språkspalter nämnt Textkontroll (numera en komponent i programmet Skribent) som bl.a. kan känna igen finlandismer och föreslå ersättningsord. Andra program, delvis ännu under utveckling, kan hitta t.ex. genusfel eller andra fel som uppstår när man vid redigering byter ut ett ord mot ett annat och glömmer bort att ändra på andra ställen i satsen (byggnaden är rödmålad > huset är rödmålad).

Maskinöversättning

Att få datorerna att översätta har länge varit en dröm för datalingvister. I fråga om vissa enkla och normaliserade texter har man lyckats, men steget är ännu långt till kvalitativt godtagbar maskinöversättning av mer avancerade texter. Än så länge är människan – lyckligtvis – långt överlägsen datorn när det gäller både betydelseanalys och textproduktion.

Utvecklingen går i varje fall framåt på språkteknologins alla områden. Det som de nordiska språkvårdarna var eniga om var att det finns ett stort behov av samarbete mellan språknämnder, forskare och programutvecklare, och att Norden är en bra plattform för ett sådant samarbete. Ensamma är de nordiska språken kanske för små, men tillsammans kan vi se till att våra språk inte blir åsidosatta i den språkteknologiska utvecklingen.

Mikael Reuter