Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Fagerholm och Ålands hav

Reuters ruta 15/7 1998

Sjörapporten i radion är en utmärkt utgångspunkt för en fortsatt diskussion kring en fråga som jag tangerade för ett par månader sedan i en språkspalt om Skatudden, nämligen betoningen av sammansatta ord respektive fraser i svenskan. Till de återkommande namn som tidvis uttalas fel av sommarvikarierande hallåor hör Finska viken, Norra Östersjön och inte minst Ålands hav och Fagerholm.

Ett utmärkande drag för svenskan är den så kallade frasbetoningen. I fasta fraser som består av två ord (ibland med en preposition eller ett och emellan) är det det senare ordet som får huvudtryck. Hit hör både verbfraser som bada naken, röka pipa och jaga älg och nominalfraser som kniv och gaffel, eld och lågor och varm korv.

Det sista exemplet är för övrigt illustrativt. Uttalar vi det med tryck på varm blir resultatet sammansättningen varmkorv, alltså ett slags motsvarighet till vår knackkorv. Har vi jämn betoning, med i stort sett samma tryck på varm och korv, talar vi rätt och slätt om korv som är varm och inte kall, oberoende av vilket slags korv det är fråga om. Men det som säljs i grillkioskerna (med varmkorv som råvara) är varm korv med tryck på det andra ordet.

Till de uttryck som får frasbetoning med tryck på det senare ledet hör inte minst ett flertal namn: Botby gård, Röda korset, Stora ofreden, Södra Haga, Vita huset, Östra Nyland. Observera skillnaden i betoning mellan Södra Haga, som är namnet på en stadsdel, och t.ex. södra Kronohagen där båda leden får ungefär lika starkt tryck eftersom det inte är ett fast uttryck utan bara anger att det är fråga om den södra delen av ett visst område.

Till de här namnen med frasbetoning hör otvetydigt också Finska viken, Ålands hav, Norra Östersjön och Bottniska viken. Men om vi av någon orsak har anledning att tala om norra Bottenviken uttalar vi det med i stort sett samma tryck på norra och Bottenviken, eftersom norra Bottenviken inte är ett fast begrepp (jfr södra Kronohagen ovan).

Också kombinationen av förnamn och efternamn uttalas i svenskan med huvudtryck på efternamnet eller med jämnt tryck på de båda namnen. Ett klart huvudtryck på förnamnet ger ett utpräglat finskt intryck.

Fagerholm och Dragsvik

Väderstationen Fagerholm ligger på en liten holme med samma namn inte långt från Korpoström. Namnet uttalas, liksom andra namn på -holm i vår skärgård, med tryck på första stavelsen som i vanliga sammansatta ord. De enda undantag som finns är vissa herrgårdar och liknande, t.ex. Lemsjöholm, som uttalas med s.k. herrgårdsuttal med tryck på sista ledet (jfr slottsnamn som Olofsborg och Tavastehus).

Också Dragsvik bör med rätta uttalas med tryck på första stavelsen. Att det så ofta i Svenskfinland uttalas med trycket på -vik beror uppenbarligen på två omständigheter: för det första att icke-västnylänningar missuppfattar tryckfördelningen i den västnyländska så kallade grava accenten, och för det andra att det associeras med namn med ”herrgårdsuttal” som t.ex. Örnsköldsvik.

I samband med Fagerholm nämnde jag namnet Korpoström. Det uttalas ju med tryck på -ström och verkar därför strida mot de regler jag gett. Men orsaken är att det egentligen är en fras, Korpo ström, som strängt taget hade bort skrivas i två ord. Det är alltså en parallell till Tölötorg som jag nämnde i samband med Skatudden. Hade de varit äkta sammansättningar borde de ha haft formen Korpoströmmen (jfr den närliggande Storströmmen) och Tölötorget (jfr Salutorget), med tryck på första ledet.

Mikael Reuter