Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Vi ses på lördag!

Reuters ruta 9/7 1997

En läsare har bett mig ta upp bruket av prepositionerna på, i och om vid angivande av de närmast passerade och närmast kommande veckodagarna. En titt i mitt register visar att jag visserligen har varit inne på frågan i förbigående i samband med diskussioner kring nästa och förra i tidsuttryck, men att jag aldrig har utrett den närmare.

Det är uppenbarligen så att många finlandssvenskar känner sig en aning osäkra på sådana tidsuttryck, delvis kanske genom påverkan från finskan.

I vilken mån det (syd)finlandssvenska bruket av senaste i samband med både veckodagar (senaste söndag) och årstider (senaste vinter) härrör från finskans viime i motsvarande fall är väl inte helt klarlagt – jag har också hört teorin att det kunde komma från tyskan. Däremot är det ganska säkert att ett alltför lättvindigt bruk av nästa, också när det är fråga om en nära förestående veckodag eller årstid, beror på inflytande från finskans ensi.

Faktum är i varje fall att både senaste och nästa har bidragit till att delvis tränga ut de genuint svenska konstruktionerna i söndags och på lördag om den närmast förflutna respektive närmast kommande veckodagen och i vintras och i vinter om den passerade respektive den nästkommande vintern. Men det ska vi inte slå oss till ro med. Fram för en återerövring av prepositionsuttrycken!

I fråga om relativt nyligen passerade veckodagar, årstider och för övrigt också vissa helger har vi alltså en konstruktion med prepositionen i plus en form som slutar på -s: i måndags, i våras, i påskas. Blir avståndet för stort och börjar närma sig en hel vecka respektive ett helt år föredrar man ofta att i stället ta till ordet förra: förra torsdagen, förra sommarn. Vad gäller veckodagar kan man också i vissa fall – bl.a. i nyhetsspråk – använda på plus bestämd form: Thailands kronprins avreste på söndagen från Rovaniemi.

Konstruktionstypen på söndagen kan annars användas neutralt om söndagen en viss vecka, antingen förfluten eller kommande, då man till exempel diskuterar programmet för ett möte (”på söndagen blir det en utflykt till Borgå”).

När det gäller de närmast kommande veckodagarna används plus obestämd form: ”vi ses på lördag”. I äldre svenska användes också om i motsvarande konstruktion. Vi har väl alla hört historien om mäster skräddare som skulle sy en rock men det bidde ingen rock och till slut bidde det bara ett par vantar, och varje gång han blev tillfrågad om när plagget i fråga skulle bli färdigt så svarade han ”om lördag”. Någon gång kan man väl ännu höra eller läsa ett sådant ”om lördag” i finlandssvenskan, men även om ännu t.ex. Strindberg använde det flitigt så verkar det ha fallit ur bruk i Sverige senast i mitten av vårt sekel.

En tumregel är i varje fall att nästa i fråga om kommande veckodagar och årstider bara kan användas när det är praktiskt taget en hel vecka respektive ett helt år till den aktuella tidpunkten. Nästa lördag är alltså om tio dagar, och nästa vinter är vintern 1998–1999, medan tisdag nästa vecka kan kallas nästa tisdag och våren 1998 nästa vår. Men eftersom folk har så olika känsla för vad som avses med nästa är det alltid bäst att precisera genom att ange datum respektive år.

Vad beträffar delar av dygnet är situationen mer komplicerad.

Att vi säger i morse om den passerade morgonen och i morgon bitti om nästa dags morgon är klart, liksom att i förmiddags och i eftermiddags anger förfluten tid och i förmiddag och i eftermiddag kommande eller pågående tid. Men i natt kan avse både den förflutna natten, den kommande natten och den pågående natten, beroende på verbets form: ”jag drömde en så konstig dröm i natt”, ”det lär ska bli regn i natt”, ”vilket vackert månsken det är i natt”.

En lucka i systemet är att vi inte har något uttryck för den pågående morgonen: i morgon är ju en helt annan sak (även om det förekommer dialektalt i betydelsen ’denna morgon’).

Uttrycket den här morgonen kan i och för sig användas om man har ett starkt behov av precisering, men så frekvent som det används i den finlandssvenska morgonradion låter det konstigt och närmast finskpåverkat. Det normala på svenska är helt enkelt att också på morgonen säga i dag (t.ex. ”i dag tänker jag gå till jobbet lite tidigare än vanligt”). Det är bara om det finns extra starka skäl att framhålla att det gäller just morgonen och just denna speciella morgon som det faller sig naturligt att säga ”den här morgonen”.

Mikael Reuter