Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Uppslagsord och sökord

Reuters ruta 9/4 1997

När man söker uppgifter om något kan man lämpligen slå upp ordet i ett uppslagsverk, och när man söker en svensk motsvarighet till ett finskt ord slår man upp ordet i en ordbok. Därför är det kanske inte så konstigt att lekmän, i synnerhet i Finland, talar om ”sökord” i uppslagsverk, ordböcker och ordlistor. Men den främsta orsaken är väl nog att man utgår från det finska ordet hakusana och gör en direkt översättning led för led av det.

Den svenska termen för de här orden som man slår upp är nämligen uppslagsord eller, som mindre vanlig fackterm, stickord, men definitivt inte ”sökord”. Uppslagsorden är alltså de (vanligen alfabetiskt ordnade) ord eller fraser, ofta i fetstil, som inleder en artikel i ett uppslagsverk eller en ordbok. En sådan artikel kan i förekommande fall vara mycket kort och t.ex. bestå av bara uppslagsordet och en motsvarighet eller ekvivalent på ett annat språk.

Till uppslagsorden räknas normalt inte bara de ord som inleder en s.k. räcka utan också de avledningar och sammansättningar som tas upp, vanligen tryckta med samma (feta) stil som det inledande ordet.

När det gäller sökning i elektroniskt lagrade databaser eller textbanker är däremot sökord eller sökterm helt korrekta termer på svenska. Också här är motsvarigheten på finska hakusana.

Sökord är aktuella inte minst när man letar efter information på Internet med hjälp av en s.k. sökmaskin. Då skriver man in ett eller flera sökord, i det senare fallet eventuellt kombinerade med en s.k. boolesk operator (OCH, ELLER, INTE), och får som sökresultat en lista över de webbsidor där ordet eller orden förekommer.

I den här betydelsen har sökord under de senaste åren blivit ett vanligt begrepp i svenskan, ett ord som hundratusentals svenskar använder om inte dagligen så åtminstone flera gånger i månaden. Det är därför anmärkningsvärt att sökord varken finns som självständigt uppslagsord eller som exempel under verbet söka i den nya National-encyklopedins ordbok (tryckt 1996). I den tio år äldre Svenska Akademiens ordlista hittar man det däremot, men utan definition, vilket ju är det normala i SAOL.

NEO befinner sig för övrigt i gott sällskap. Den splitternya finska CD-Perussanakirja, en uppdaterad elektronisk version av Suomen kielen perussanakirja från 1990, definierar hakusana på ett sätt som bara motsvarar uppslagsord, inte sökord.

Ämnesord

Ytterligare ett besläktat begrepp är ämnesord, på finska asiasana (som alltså inte skall översättas med ”sakord”). Det är fråga om ett (i princip begränsat) antal ord som används för att indexera, dvs. ange innehållet i, olika böcker, artiklar etc., och som på det sättet kompletterar bibliotekens klassifikation. En språkspalt som den här kunde t.ex. förses med ämnesord som språkvård, semantik, lexikon.

De ämnesord som kan användas för indexering tas upp i ett ämnesordsregister. I Finland används t.ex. de allmänna bibliotekens ämnesordsregister (ALLÄRS).

Också ordet ämnesord saknas som uppslagsord i NEO, och det finns inte heller i SAOL. Det är en brist som inte kan urskuldas med att sammansättningen är självförklarande, för det är den inte.

Mikael Reuter