Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Residensstaden är länets huvudort

Reuters ruta 29/1 1997

Vad skall vi kalla de städer som blir säten för den centrala administrationen i de kommande storlänen och där alltså de blivande landshövdingarna har sina kanslier? Den frågan hör knappast till de största problemen när det gäller att genomföra länsreformen, men faktum är att flera olika benämningar redan har dansat runt i spalterna.

I spekulationerna om var länsstyrelsen i Södra respektive Västra Finlands län skall förläggas har man på finska talat om päätoimipaikka och på svenska främst om länshuvudstad (eller länets huvudstad) och huvudort. Någon enstaka gång har man väl också sett ordet residensstad eller residensort.

Att tala om huvudstad kan väl gå an i lite kåserande stil, i ett slags överförd betydelse, men som officiell benämning passar det förstås inte – det finns bara en huvudstad i vårt land. Däremot är naturligtvis huvudort en fullt gångbar beteckning. Det är ett relativt neutralt ord, som inte på något sätt är bundet till länsinstitutionen: också en kommun, ett landskap och varför inte ett företag kan ha en huvudort.

Huvudort förekommer också både i historiska och i nutida texter som benämning på den ort där ett län eller motsvarande förvaltningsområde har sitt administrativa centrum. I ett förslag till länssammanslagningar i Sverige (jo, sådana diskuteras också där, fast i betydligt blygsammare skala än här) sägs det t.ex. så här: ”Det nya länet bör benämnas Västra Götalands län och Vänersborg bör bli huvudort för länsstyrelsen (residensstad).”

Därmed kan vi ta klivet direkt från huvudort till residensstad, som nog bör betraktas som den egentliga termen för företeelsen i fråga. Ordet har använts i svenskan sedan förra hälften av 1600-talet om den stad som är säte för landshövdingen och länsstyrelsen, den stad där landshövdingen har sitt residens (dvs. sin officiella bostad, vilket inte nödvändigtvis behöver innebära att han eller hon bor där). En koll på Internet visar med all önskvärd tydlighet att residensstad är den överlägset vanligaste benämningen på länets huvudort – huvudort och residensort förekommer i själva verket bara några enstaka gånger i den här betydelsen.

Filialort?

Nu räcker det uppenbarligen inte att vi diskuterar vad länens huvudorter skall kallas, för det är tydligen meningen att de nedlagda länsstyrelserna skall få något slags tröstestatus som filialer – på finska talar man om sivutoimipaikka, även om det lär framhållas att det inte är fråga om en officiell term. Eftersom varken ”sidoort” eller ”biort” kan komma i fråga har Statsrådets svenska språknämnd preliminärt stannat för att rekommendera filialort för dessa städer som hyser utlokaliserade bitar av länsstyrelsen.

Filialort förekommer i svensk lagstiftning, visserligen i betydelsen ’ort där en gymnasieskola ordnar filialundervisning’, så i brist på bättre skall ordet väl gå att använda också i det aktuella sammanhanget. I så fall faller det sig kanske rätt naturligt att tala om länets huvudort i motsats till filialorterna.

Men det gamla traditionsrika ordet residensstad skall vi inte överge. Det bör fortfarande vara normalordet när vi avser den stad som är säte för landshövdingen och länsstyrelsens centraladministration.

Mikael Reuter