Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Haska och hassa

Reuters ruta 1674 1997

Till min häpnad märker jag att jag inte tidigare i mina språkspalter har behandlat den gamla och fortfarande mycket vanliga finlandismen haska i betydelsen ’slösa, öda, förspilla’. Men bättre sent än aldrig.

Haska (av fi. haaskata) hör tillsammans med bl.a. nucka (’halvsova, somna till’, av nukkua) och talko (’gemensamt oavlönat arbete’, av talkoot) till de gamla finska lånord i finlandssvenskan som har fått sin form försvenskad redan för länge sedan. Även om haska väl mera sällan förekommer i skrift, i varje fall inte i sakprosa, är det åtminstone i södra Finland vanligt att man talar om att haska både pengar och tid.

Nu verkar det emellertid som om haska, i synnerhet när det gäller pengar, allt mer håller på att ersättas av hassa. Enligt en högst ovetenskaplig enkät kan man i den yngre generationen helsingforsare tala om att haska tid, medan man normalt hassar pengar. Också i finskan används hassata vardagligt i betydelsen ’slösa’ (om pengar). I första hand förefaller det ju som om hassa helt enkelt var en nedsliten slangform av haska, på samma sätt som håka ’fatta, förstå’ i Helsingforsslangen har ersatt håksa (från det fornsvenska hugsa ’komma att tänka på’, jfr håg och da/no. huske ’minnas’).

Men riktigt så enkelt tror jag inte det är. Går vi tillbaka till gamle Hugo Bergroth så ser vi nämligen att hassa i början av seklet inte alls förknippades med haska, utan var en (enbart finlandssvensk) kortform av hasardera. Bergroth nämner det i samband med universitets- och skoljargong, med exemplet ”gå upp och hassa (i tentamen)”. Också för mig är det bekant i en liknande betydelse; jag kan t.ex. tänka mig att på en fråga om årtal i en frågesport svara ”jag hassar på 1943”. Om man då hassar, dvs. satsar eller riskerar, pengar på något, så ligger det snubblande nära att man slösar bort dem, och då är cirkeln sluten. Ljudlikheten tar hand om resten: hassa har så småningom tagit över betydelsen hos haska. Den gamla betydelsen ’hasardera, satsa’ har i praktiken fallit ur bruk.

Självfallet har utvecklingen stötts av att det vardagliga finska hassata också kan betyda just ’slösa’. Det hade varit frestande att tro att den betydelsen hos hassata har lånats in från det finlandssvenska hassa, men den dialektala utbredningen hos hassata talar emot ett svenskt inflytande.

”Gå i hask”

I samband med haska ’slösa’ nämner Bergroth också uttrycket ”gå i hask”, alternativt ”gå i rajsk” (av fi. raiskata ’förstöra’), med betydelsen ’gå till spillo’. Båda uttrycken är väl i dag ganska ovanliga – åtminstone ”gå i rajsk” är tämligen främmande för mig. Däremot känner jag bättre till uttrycket ”gå till hajsk” i samma betydelse, som kanske kan ses som en blandning av hask och rajsk men snarast ändå kommer från finsk dialekt, där haiska bl.a. kan betyda ’oduglig, trasig’.

När vi en gång är inne på Helsingforssvenska uttryck för att bli förstörd eller gå till spillo, vill jag ytterligare ta upp frasen ”gå och raka sig”. Både om konkreta föremål, t.ex. en apparat, och abstrakta försök etc. kan man säga att de ”har gått och rakat sig”, dvs. gått sönder, blivit förstörda eller misslyckats. Men det uttrycket används uppenbarligen bara av en trängre krets helsingforsare. Skriv gärna och berätta om det är känt utanför huvudstaden!

Mikael Reuter