Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Pansarskott och granatgevär

Reuters ruta 7/2 1996

Praktiskt taget alla vuxna män i Finland vet att en ”sinko” är ett rekylfritt pansarvärnsvapen med vilket man skjuter granater med riktad sprängverkan. De vet också att det finns både lätta och tunga ”sinkor”, och de yngre vet att de som kan hanteras av en man numera kan användas bara för att avfyra ett skott (”engångssinko”).
Men hur många finlandssvenskar vet vad de olika typerna av ”sinko” heter på svenska?

”Sinkon” är ett typexempel på fackord som vi i Finland vanligen lär oss bara på finska. Vapnet är i normala fall aktuellt bara i det militära (även om det fick plötslig aktualitet i det civila när det ett par gånger användes av motorcykelgäng i fjol), och i armén används i praktiken bara det finska ordet också i den svenska utbildningen i Dragsvik. Att man numera i militära handböcker har gått in för svenska benämningar har inte ändrat på praxis i talad militärjargong.

Det finska ordet sinko är bildat till verbet singota (med avledningen sinkoilla) som betyder ’slunga ut, kasta med kraft’ (jfr linko ’slunga’ av lingota). Faktum är att det inte finns något enskilt svenskt ord som täcker alla typer av ”sinko”, utan den övergrip-ande svenska motsvarigheten är rekylfritt pansarvärnsvapen.

Pansarvärnspjäs

Den stora ”tunga sinkon” med ett rör på drygt tre meter, som hanteras av flera man och vilar på en hjulförsedd lavett, är vad man på svenska kallar en pansarvärnspjäs. Det ordet tycks knappast alls användas i Finland, och min sagesman i Dragsvik menade att tung sinko nog måste betraktas som en mer eller mindre officiell benämning i finska armén. I allmänspråket är i varje fall det svenska pansarvärnspjäs att föredra.

Granatgevär

Ännu för ett antal år sedan använde man i Finlands armé ett omladdningsbart rekylfritt pansarvärnsvapen avsett att hanteras av en man, en s.k. ”lätt sinko”. Den har nu tagits ur bruk i Finland, men i Sverige använder man fortfarande en direkt motsvarighet till den, nämligen granatgeväret Carlgustaf. Den svenska motsvarigheten till omladdningsbar ”lätt sinko” är alltså otvetydigt granatgevär, även om en del av våra militärer ställer sig tveksamma till det eftersom det i vår vapenarsenal finns granatgevär som skjuter andra granater än pansargranater. Men Carlgustaf är enligt alla beskrivningar just precis en ”lätt sinko”.

En variant som skjuter raketer är raketgeväret, populärt mer känt under sitt amerikanska namn bazooka, ett ord som ursprungligen avsåg ett musikinstrument.

Pansarskott

Det pansarvärnsvapen som finns i varje infanterigrupp i Finland är det som på finska kallas kevyt kertasinko (KES), ett lätt rekylfritt vapen för engångsbruk. I den finlandssvenska militärjargongen kallas det förstås ”lätt engångssinko”, men den svenska benämning som används officiellt också hos oss t.ex. i militära handböcker är pansarskott. Pansarskott finns i olika storlek; det som används allmänt i Sverige torde vara något mindre än KES, och i vår armé finns också en tyngre och kraftigare variant, Apilas, som lämpligen kan kallas tungt pansarskott (fi. raskas kertasinko).

Finskans sinko motsvaras alltså på svenska, beroende av typ, av pansarskott, granatgevär eller pansarvärnspjäs. Är det för mycket begärt att man åtminstone på teorilektionerna skulle ta i bruk de svenska termerna också i den militära utbildningen på svenska i Finland?

Mikael Reuter