Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ny sport i Vanda?

Reuters ruta 17/1 1996

Det nya multikulturella centret Silkesporten fick vi läsa om i tidningen för en dryg vecka sedan, och läste man noga igenom artikeln rådde det ingen tvekan om att det var fråga om en sport: på tre ställen var namnet avstavat Silke-sporten.
Några dagar senare fick en artikel på kultursidan mig att undra över vad det är för konstiga lackord som kännetecknar kalevalatraditionens folkvisediktning: det talades nämligen om mol-lackorden.

Det här är ett par exempel på avstavningar som inte bara är felaktiga och förargliga utan också direkt missvisande. Visserligen hade väl de flesta läsarna klart för sig att slutleden i namnet Silkesporten är -porten, inte minst för att sammansättningar på silke har formen silkes-, men om ordet inte hade nämnts tidigare utan bara hade uppträtt avstavat som silke-sporten i texten hade nog läsningen störts för både en och annan. Och att inse att mol-lackorden stod för moll-ackorden krävde faktiskt en stunds funderande.

Automatisk avstavning

En annan sak som är gemensam för de här felaktiga avstavningarna är att de hör till dem som bara ett mycket avancerat automatiskt avstavningsprogram skulle kunna klara av. Avstavningsprogrammen kombinerar allmänna avstavningsregler med listor över för- och efterleder. Hbl:s nuvarande avstavningsprogram kände uppenbarligen igen ordet sport, medan förleden silkes- inte ingick i dess lista. I fallet mollackorden fanns varken moll eller ackord i listan, och avstavningen följde alltså den allmänna regeln att en dubbel konsonant delas mellan de två konsonanterna.

Jag har testat de två orden i mitt eget ordbehandlingsprogram, som i allmänhet är försiktigt och tar det säkra för det osäkra. Det gjorde det också i detta fall, men utan större framgång: det blev silkespor-ten och mollack-orden – det förra i och för sig korrekt men onaturligt i och med att avstavningen inte skedde i ordledsgränsen, det senare direkt missvisande, uppenbarligen för att programmet uppfattade -orden som slutled.

Andra exempel på misslyckad automatisk avstavning från några slumpvis utvalda nummer av Hbl är bi-ovapen, Sydo-stasien, a-kassebi-dragen och däre-mot. Framför allt det sista borde ett bra avstavningsprogram klara av, eftersom det är fråga om ett relativt vanligt ord (men t.ex. mitt avstavningsprogram vågade inte alls avstava ordet däremot). Avstavningen a-kassebi-dragen strider ju inte direkt mot huvudregeln, men det strider mot regeln att man i princip skall avstava sammansatta ord mellan ordlederna.

Mänsklig kontroll nödvändig

Det som de här exemplen framför allt visar är att det alltid krävs en mänsklig slutkontroll. Inget program kan veta om skribenten har skrivit om kas-trullen eller kast-rullen, bur-krock eller burk-rock (vad det nu sen kan tänkas vara). Problemet med dagens moderna teknik är att den slutkontrollen ofta försummas, av både tekniska och tidsmässiga orsaker. De gamla blysättarna hade en helt annan koll på avstavningen än dagens databeroende journalister.

Men ge upp får vi inte. Hänsynen till läsarna måste vara viktigare än hänsynen till teknikens bristfälligheter.

Mikael Reuter