Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Hur många euro?

Reuters ruta 10/7 1996

I en tidningskollega häromveckan spekulerades det om ”hur mycket euron” Finland får den dag EMU-samarbetet leder till att den finska marken ersätts med euron, EU:s blivande gemensamma valuta. Uttrycket ger anledning till ett antal språkliga kommentarer.

För det första kan vi konstatera att namn på myntenheter nästan alltid är en-ord. Det enda undantaget är väl ett pund, som ju ursprungligen är ett viktmått. Som bekant heter det också en penni, även om vi i finlandssvenskan ofta tenderar att tala om ett penni när vi avser vår egen valuta (däremot tror jag att de flesta finlandssvenskar talar om en engelsk penni).

Det är alltså helt klart att den blivande EU-valutan är en euro. I och med det kan pluralformen inte bli ”euron”. Plural på -n förekommer ju bara i neutrer: vi talar om flera jippon, makron, konton och kvitton, men inte om flera ”radion” och ”silon” utan radior och silor. Formen euron är alltså bestämd form singularis och inget annat.

Namn på myntenheter brukar emellertid ofta sakna pluraländelse, framför allt om det inte faller sig naturligt med en svensk pluraländelse som i kronor. Det gäller t.ex. just våra egna mark och penni. Vi säger ju inte ”tio penni(e)r” utan tio penni, liksom man talar om tio dollar, rubel och zloty (däremot nog, av någon anledning, om pesetas och escudos). Den finlandssvenska pluralformen markor används bara i den speciella betydelsen ’enmarksslantar’.

Därför har man också kommit överens om att vi på svenska skall tala om flera euro. Här finns det ju inte någon anledning att ta till den för svenskan främmande pluraländelsen -s, eftersom euro är ett alleuropeiskt ord och det inte finns något originalspråk med s-pluralis.

Mycket pengar, många mark

Påfallande i det nämnda exemplet var också användningen av ordet ”mycket”. Vi talar visserligen om mycket pengar (i motsats till danskarna som säger mange penge), men det normala är nog att fråga hur många kronor, pund etc. man får för t.ex. hundra mark. Alternativet är att fråga sig hur mycket man får i kronor.

I exemplet kunde man alltså ha frågat sig antingen hur många euro Finland får eller hur mycket Finland får i euro. I det givna sammanhanget hade det senare antagligen varit det mest naturliga.

Mikael Reuter