Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Är priskurant kurant?

Reuters ruta 9/10 1996

”Vad betyder egentligen ordet priskurant på svenska?” frågade min granne som har börjat läsa ryska och hade stött på ordets ryska variant i en första läsövning.
Hans tvekan var definitivt inte något tecken på obildning. Substantivet priskurant, som betyder ’prislista’, står visserligen fortfarande kvar i de flesta svenska ordböcker, men det är bra länge sen det har använts i normalt språkbruk.

En kontroll i Språkbanken i Göteborg visade att det i hela det stora materialet fanns totalt två belägg på priskurant. Det ena var i en roman-text, tydligt använt som stilistisk effekt, det andra i en tidningstext som handlade om gamla goda tider: ”I Systemaktiebolaget i Lunds mycket blygsamma priskurant från julen 1934 presenteras hela 17 madeiror, den äldsta då nästan 100-årig för endast 9:50 kr.”

Att jag väljer att skriva om priskurant beror på att det är ett belysande exempel på hur orden vandrar mellan språken, lever sitt liv, får ny betydelse och sedan ibland dör ut igen.

Priskurant har enligt Nationalencyklopedins ordbok använts i svenskan sedan sent 1780-tal. Det är närmast ett lån från tyskans Preiskurant i samma betydelse, men går tillbaka på det franska prix courant ’löpande (dvs. gällande, gångbart) pris’. Nu verkar det som om inte heller det tyska Preiskurant längre var särskilt kurant (dvs. gångbart) – det finns t.ex. inte som uppslagsord i min tysk-svenska ordbok. En sökning på webbsidorna i Internet gav visserligen några få belägg, men det visade sig att de alla var från transkriptioner av ryska texter!

Så har ordet alltså vandrat – eller löpt – från franskan till tyskan och därifrån vidare till de nordiska språken och ryskan, men verkar att vara på utdöende i alla utom i ryskan. I tyskan liksom i de nordiska språken har det ersatts av det mer prosaiska Preisliste/prislista/prisliste.

Courant ’löpande’ är particip av verbet courir, som i sin tur har utvecklats ur latinets currere ’löpa, springa’. I svenskan har vi lånat in det och gett det skrivformen kurant. Den inhemska motsvarigheten är alltså gångbar, inte ”löpbar”, men desto större är skillnaden inte. Använt om handelsvaror betyder kurant ’efterfrågad, lättsåld’ (alltså ”som går åt” – där har vi gå igen).

I en tidigare ruta tog jag upp adjektiven kursorisk och kursiv i betydelsen ’flyktig, ytlig, översiktlig’, båda utvecklade ur avledningar av latinets currere ’löpa’, och konstaterade att kursorisk numera används mest bara i finlandssvenskan. Jag kunde ha tillagt att den engelska motsvarigheten är cursory, så vi är inte så ensamma.

Det skulle finnas mycket mer att säga om hur latinets currere har satt sina spår i olika språk. Må det räcka med att konstatera att de löpande buden har gett upphov till correo respektive correio som betyder postkontor eller postväsen på spanska och portugisiska, och att det nederländska ordet för tidning, krant, har utvecklats ur courante nouvellen (löpande nyheter).

Mikael Reuter