Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Snart dags för lucia

Reuters ruta 26/10 1995

Dagarna blir mörkare och kallare, och innan vi vet ordet av är vi inne i december och framme vid luciadagen. Men redan långt före det kommer Hufvudstadsbladet och andra svenska tidningar att skriva om valet av Svenskfinlands lucia eller lokala lucior. En läsare har bett mig i god tid reda ut frågan om stor eller liten bokstav: skall man skriva Lucia eller lucia?

Det vi för det första bör konstatera är att det finns två ord lucia i svenskan: det ena avser en ung flicka i långt vitt linne med ljuskrans i håret, och det andra är en kortform för luciadagen. Enligt huvudregeln skrivs de båda med liten bokstav, liksom vi skriver ljusbärerska och jul. Både vanliga substantiv och namn på helger o.dyl. skrivs ju med liten bokstav.

Saken kompliceras av att Lucia också är ett regelrätt namn. Skriver vi om någon som på riktigt heter Lucia är det naturligtvis inte någon tvekan om att det skall vara stor bokstav. På det viset kan man också försvara skrivningen Luciadagen, liksom man skriver t.ex. Annadagen. Men då ser man det som Lucias namnsdag (som firas till åminnelse av helgonet Sankta Lucia).

Tänker man däremot på den 13 december som den dag då det uppträder en massa lucior i skolor och på fester så skriver man luciadagen – med kortformen lucia. Finlandssvenskar som vill profilera sig på sin tvåspråkiga arbetsplats kan alltså med fördel bjuda sina finska kolleger på kaffe och glögg på lucia. Särskilt festligt blir det om någon uppträder som lucia och sjunger luciasången.

En klar parallell är valborgsmässoafton och valborg. Då firar Valborgs närmaste vänner förhoppningsvis Valborg, eftersom det är hennes namnsdag, men vi andra firar valborg.

Också t.ex. larsmäss och mickelsmäss skrivs med små bokstäver, liksom självständighetsdagen och trettondagen. Däremot är anknytningen till namnet så klar i Runebergsdagen att den nog skrivs med stor bokstav, och detsamma gäller Kalevaladagen. Själv tvekar jag lite när det gäller svenska dagen. Enligt alla regler borde den skrivas med liten bokstav, men det absolut vanligaste är nog Svenska dagen, och jag har svårt att hävda att det inte är det rätta sättet.

Låt oss till slut återvända till ljusbärerskan själv. Det är som sagt ingen tvekan om att vi skriver lucia med liten bokstav när det är fråga om vem som får vara skolans lucia eller när vi berättar att vi mötte två lucior på stan. Rimligtvis bör vi också tala om valet av Svenskfinlands lucia, Ålands lucia osv. Men när valet väl är förrättat och och respektive lucia uppträder i full skrud sker det en personifiering som gör det logiskt att kalla henne Lucia, vilket alltså då har namnfunktion. Då är det Lucia som skrider ner för domkyrkans trappor, även om en mer utomstående betraktare sakligt kan konstatera att lucian i Helsingfors kommer ut ur domkyrkan kl. 18 varje luciadag.

Att reglerna inte alltid är så lätta att följa bevisas av att det råder en stor brokighet i användningen av lucia/Lucia i tidningspressen, både i Finland och i Sverige. Och slår man upp de två orden lucia i Svensk ordbok så skrivs luciadagen i den första förklaringen med stort och i den andra med litet l!

Mikael Reuter