Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Närsynt och fjärrsynt

Reuters ruta 19/1 1995

Kort och lång är motsatser, likaså nära och fjärran. Men kortsynt är inte motsatsen till långsynt, lika lite som närsynt är motsatsen till fjärrsynt. Däremot är trångsynt och vidsynt varandras motsatser, medan framsynt saknar ett entydigt par.

Att det har blivit så att närsynt och långsynt är de två ord som används om den rent konkreta synen är kanske inte så märkligt. Är man närsynt så ser man ju skarpt bara på nära håll, medan den långsynte ser skarpt på långt håll. Å andra sidan kan man ju nästan lika bra säga på kort håll, och faktum är att också kortsynt i sällsynta fall kan användas i betydelsen närsynt.

Normalt är det i varje fall så att kortsynt används i abstrakt betydelse med den ungefärliga innebörden ’utan förmåga att blicka tillräckligt långt framåt’ eller ’med beaktande bara av den närmaste framtiden’. En människa utan vyer är kortsynt, men ännu vanligare är det att en handling eller en politik eller strategi betecknas som kortsynt.

Också närsynt kan användas bildligt, men det betyder då inte riktigt detsamma som kortsynt. Talar man om ”partipolitikens närsynta käbbel” avser man inte i och för sig att politikerna är kortsynta, utan snarare att de har svårt att se och diskutera det som ligger utanför det dagsaktuella. Det är alltså fråga om en överförd betydelse som egentligen ligger ganska nära den konkreta: den som är närsynt i den bildliga bemärkelsen har svårt att se och förstå det som inte ligger honom nära.

Framsynt och fjärrsynt

Den vanligaste motsatsen till kortsynt är framsynt. Det innebär alltså en förmåga att se framåt och planera på lång sikt. I stället för att se till kortsynta vinstintressen kan man bedriva en framsynt ekonomisk politik.

Den som är framsynt är kanske inte bara bra på att planera. Ofta har hon eller han också en viss förmåga att se in i framtiden; kanske till den grad att det hela närmar sig fjärrskådande eller rentav klärvoajans, dvs. synskhet.

Bland annat i den betydelsen används också fjärrsynt, ett ord som också har mera skönlitterär klang än framsynt. Man talar knappast om fjärrsynta politiker och planerare, utan snarare om gamla människor med fjärrsynt blick eller om någon som sitter och ser fjärrsynt bort över havet.

Fjärrsyn och närsynthet

Bara vissa av adjektiven på -synt motsvaras av substantiv på -syn. Vi kan tala om vidsyn, trångsyn och fjärrsyn, men det heter närsynthet, kortsynthet, långsynthet och framsynthet, inte ”närsyn”, ”kortsyn”, ”långsyn” och ”framsyn”.

Slutligen kan vi konstatera att svenskan i motsats till danskan och norskan inte har följt tyskans exempel och introducerat fjärrsyn i betydelsen ’television’ (ty. Fernsehen, da. och no. fjernsyn). Jag tror inte att det är många som är ledsna över den saken.

Mikael Reuter