Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Gick han själv?

Reuters ruta 23/2 1995

För några månader sedan kunde vi i serien om Gnidén läsa att seriehjälten och hans tvillingbror båda hade blivit bjudna till en frackfest. Men eftersom bröderna har bara en frack gemensamt, och det var broderns tur att använda den, så fick Gnidén stanna hemma och brodern gick själv.
En sådan användning av själv i betydelsen ’ensam’ förbryllar många på den här sidan Ålands hav, och retar många också på den andra sidan. Är det en nymodighet som vi måste acceptera?

Det är flera läsare som har reagerat på ett sådant bruk av själv i Sverige. I synnerhet yngre personer i Mellansverige talar om att ”bo själv” och att ”gå själv på bio”, och skolbarn säger att de ”sitter själv” när de inte har någon bänkkamrat.

Enligt Svenska Akademiens ordbok finns det belägg på själv i betydelsen ’ensam’ i skriven svenska sedan början av 1900-talet, men det har varit fråga om mer eller mindre regionalt språkbruk. Enligt professor Bertil Molde, som skrev om den här frågan i sin språkspalt i Svenska Dagbladet redan för många år sedan, är det framför allt i landskapen kring Mälaren som själv kan användas så här, men språkbruket förekommer också i delar av Norrland och Götaland.

Så vitt jag känner till används själv inte på det sättet i finlandssvenskan och knappast heller på Åland (en som har reagerat mot det skriver från Mariehamn). Och det är nog lika bra att vi är lite återhållsamma, för bruket är långtifrån allmänt spritt och accepterat i Sverige, även om det ser ut att vara på frammarsch.

Utgångspunkten för den betydelseutveckling som det är fråga om är vissa helt normala uttryck med själv. Den som går för sig själv eller sitter för sig själv i ett hörn av rummet eller på något annat sätt håller sig för sig själv är ju mer eller mindre ensam. Det är visserligen då fråga om det speciella uttrycket för sig själv, men steget därifrån till att ”gå själv” eller ”sitta själv” är kanske inte så långt.

Ännu närmare den direkta betydelsen av ’ensam’ kommer vi i fraser som jag fick göra hela jobbet själv eller han var tvungen att klara sig själv (dvs. i bägge fallen utan hjälp av andra). Det är ganska uppenbart att det är ur den här typen av fraser som den aktuella användningen av själv har utvecklats.

Om några tiotal år vet vi antagligen betydligt mer om hur det går med betydelsen och användningen av själv. Det är mycket möjligt att betydelsen ’ensam’ snabbt vinner terräng, och det är i så fall ingalunda första gången en liknande betydelseförändring äger rum.

Men det kan också gå så att utvecklingen stannar upp och rentav vänder, kanske som en följd av flitiga modersmålslärares ansträngningar. Fast det är inte ofta som modersmålslärare eller språkvårdare har lyckats hejda en påbörjad förändring i språket. Dagens svenska är full av uttryck och konstruktioner som ansågs olämpliga för hundra eller femtio eller kanske bara tio år sedan.

Mikael Reuter