Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ett proffs är också en människa

Reuters ruta 9/3 1995

”...tre NHL-proffs skulle anlända, men bara en av dem syntes och hördes.” Så rapporterade en journalist från en eller annan tillställning i höstas, där tydligen två av de aviserade proffsen höll sig (eller hölls) borta från pressens representanter och deras frågor.
En läsare har reagerat på meningen därför att det står ”bara en av dem”, trots att det heter ett proffs. Det måste ju vara fel? Eller hur är det? Testa din egen språkkänsla!

Av lätt förståeliga skäl är ord som betecknar en människa sällan neutrum (ett-ord). Till undantagen hör, förutom alltså proffs, framför allt titlar på -råd och orden biträde och fruntimmer, och så förstås ordet barn. Det är i fråga om dessa ord som vi får en konflikt mellan så kallat grammatiskt genus och naturligt kön.

Ska vi alltså säga och skriva ”proffset är världsberömt”, ”justitierådet är upptaget”, ”biträdet var angeläget att hjälpa”, ”det där fruntimret är okänt för mig” och ”barnet är sjukt”, eller enligt naturligt genus ”proffset är världsberömd”, ”justitierådet är upptagen”, ”biträdet var angelägen att hjälpa”, ”det där fruntimret är okänd för mig” och ”barnet är sjuk”?

Och hur är det med pronomenbruk? Säger vi ”Jag mötte lantrådet på gatan i dag, men det var så upptaget av sina tankar att det inte såg mig”, ”Biträdet var så förläget att det rodnade”, ”Klä på barnet ordentligt, annars kan det bli förkylt”?

Jag tror de flesta håller med mig om att grammatiskt genus (alltså typen ”det var så upptaget” i de flesta av de här fallen är mer eller mindre otänkbart. Det enda fall där det faller sig relativt naturligt är när vi talar om barn. Framför allt gäller detta riktigt små barn, som kanske inte ännu uppfattas som individer som är han eller hon. Om sådana kan vi alltså säga t.ex. just ”Klä på barnet ordentligt, annars kan det bli förkylt” eller ”Barnet måste läggas i kuvös eftersom det var för tidigt fött.”

Är barnet lite större så tenderar vi att hellre säga han eller hon: ”Vi har fortfarande två skolbarn i familjen, men en av dem är abiturient och också den andra går i gymnasiet” och t.o.m. (fast kanske med en viss tvekan) ”Vårt äldsta barn är sjuk”.

En undersökning som gjordes i Sverige för några år sedan visade att skolelever i sina uppsatser nästan konsekvent undvek att skriva det om barn. Kände de inte till könet så skrev de t.o.m. hellre den än det.

Så är det i ännu högre grad med proffs, råd och biträden. De blir han eller hon allt efter kön. Den som säger om lantrådet att ”det är upptaget” gör det knappast i seriös mening.

Därför skulle också jag skriva som den citerade journalisten, att tre NHL-proffs skulle anlända men bara en dök upp, precis som jag skulle säga att av de tre lagstiftningsråden är en kvinna och två män.

Om det visar sig att det grammatiska genuset trots allt gör sig alltför starkt påmint är det vanligen bäst att försöka undvika problemet på lämpligt sätt. ”Det där biträdet är obekant” kan man t.ex. säga, så slipper man välja mellan okänd och okänt. Och ordet fruntimmer kan (också av andra skäl) med fördel bytas ut mot kvinna eller tjej.

Mikael Reuter