Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Vi vann över dem

Reuters ruta 17/2 1994

”Mitkierna vill inte vinna någon” stod det häromdagen i en bildtext i samband med en artikel om en rysk konstnärsgrupp. Det tog en stund innan jag var klar över vad som avsågs, nämligen att de inte villa vinna över någon eller besegra någon. Det var alltså inte fråga om att de inte ville vinna någon t.ex. för sina idéer, och inte heller om att de inte ville vinna den sköna jungfruns hand.

I motsats till voittaa i finskan kan alltså vinna inte konstrueras med ett direkt objekt i betydelsen besegra eller slå. ”Finland vann Ryssland” bör vi alltså inte säga om vi talar om måndagens ishockeymatch. Däremot kunde man väl säga att Ryssland vann Finland efter 1808–1809 års krig mot Sverige.

Objektet till vinna kan alltså vara dels den tävling eller motsvarande som man deltar i (vinna matchen mot USA, finalen på 100 meter), dels det man får som pris el.dyl. (vinna guldmedalj, en miljon på lotto, någons förtroende, sin älskades kärlek, stöd för sina åsikter, en framgång, en fördel). Att vinna en seger får väl ses som ett specialfall av det senare, men det kan samtidigt jämföras med uttryck som drömma en dröm, sova sin sötaste sömn.

Det är väl än så länge framför allt i barn- och ungdomsspråk som man hör finskpåverkade konstruktioner av typen ”jag vann Pelle”, men den bildtext som jag nämnde i ingressen visar att de håller på att sprida sig också till tidningstext.

Vikariera för någon

Den klassiska finlandismen ”vikariera någon” är ett annat exempel på direkt objekt i ett fall där standardsvenskan kräver ett prepositionsuttryck.

Hon vikarierar för sin gamla modersmålslärare, heter det alltså enligt allmänsvenskt språkbruk. Därför går det inte heller att använda passiva satser av typen ”hon vikarierades av sin förra elev”, utan man måste säga t.ex. hon hade sin förra elev som sin vikarie.

Trafikera en rutt

Ett motsatt fall är verbet trafikera, som i standardsvenskan kräver en ort, en rutt eller dylikt som direkt objekt: båten trafikerar Stockholm, bussen trafikerar linjen Åbo–Pargas. Man bör alltså inte tala om att en båt ”trafikerar till Stockholm”, och inte heller att en buss ”inte trafikerar i dag”. I det senare faller kan man lämpligen säga bussen går inte i dag eller bussen är inte i trafik i dag.

Förbättra och bättra på

Ett annat verb som inte skall ha någon extra preposition är förbättra. Man kan alltså förbättra ett resultat, förbättra sina kunskaper och förbättra lönsamheten i sin verksamhet, liksom man kan bättra på (med betonat ) både resultatet, kunskaperna och lönsamheten. Men man kan inte ”förbättra på” något.

Mikael Reuter