Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Styvanhöriga

Reuters ruta 21/4 1994

En läsare undrar om man kan kalla sin farfars nya fru styvfarmor, och frågar samtidigt vad förleden styv- ursprungligen betyder i ord som styvfar och styvdotter.
Frågan är aktuell också på det viset att svenskan på 1980-talet har berikats med det nya ordet styvfamilj, där förleden styv- i princip inte längre har den negativa konnotation som den av tradition har haft.

Det svenska styv- som förled i beteckningar för familjeförhållanden är en gammal ordled som fanns redan i fornsvenskan (stiup-, stiuf-) och som har direkta motsvarigheter i de andra germanska språken, t.ex. eng. step- och tyska Stief-. Detta styv- är inte besläktat med adjektivet styv (ty. steif), utan har egentligen betydelsen ’stympad, berövad, i avsaknad av’. Innebörden är med andra ord att styvbarn osv. saknar ett naturligt eller medfött släktskapsförhållande.

Eftersom styvbarn i äldre tider allmänt behandlades sämre än respektive förälders egna barn (åtminstone om man får tro sagor och talesätt), har många sammansättningar på styv- en klart negativ biklang. Vi kan tänka på uttryck som att bli styvmoderligt behandlad, tillvarons styvbarn, styvbroderslott. ”Så är stiuffmoder moot barn, som salt j såår ögon”, säger ett ordspråk från tidigt 1600-tal.

Styvfamilj

I dagens upplysta värld får vi hoppas att relationerna är bättre, inte minst med tanke på att alla slags styvförhållanden har blivit allt vanligare i takt med det ökande antalet skilsmässor. Kombinationen av mina barn, dina barn och våra barn är inte längre någon avvikande familjeform. För bl.a. den typen av familj har man på finska börjat använda ordet uusperhe, som ibland i Finland har översatts med ”nyfamilj”. Enligt min mening är det inte ett särskilt bra ord – varför skulle en sådan familj vara nyare än en nybildad traditionell familj?

I Sverige har man varit radikalare och vågat sig på en återanvändning av förleden styv-, utan den negativa belastning som den av tradition har. En familj med en eller två styvföräldrar och ett eller flera styvbarn kallas följaktligen styvfamilj. Det ordet är uppenbarligen helt neutralt och utan någon bibetydelse som antyder att någon behandlas styvmoderligt.

Styvfarmor

Ord som styvfarfar, styvfarmor och styvfarbror har i Svenska Akademiens ordbok fått beteckningen ”numera föga brukligt”, men det innebär ingalunda att de inte vid behov kan användas. Att ordboken bara ger betydelsen ”om far till ngns styvfar” etc. utgör inte heller något hinder för att man använder dem i den andra tänkbara betydelsen, dvs. om styvfadern resp. styvmodern till någons far. En sådan dubbel betydelse är ju en småsak i jämförelse med att många språk inte skiljer mellan farfar och morfar och mellan farmor och mormor.

En annan sak är sedan att de flesta väl i dag snarare skulle tala om sin pappas styvmor eller sin styvfars mamma, så i den meningen är säkert SAOB:s kommentar ”numera föga brukligt” på sin plats.

Slutligen kan det vara på sin plats att konstatera att rubrikens ord styvanhörig i SAOB har försetts med ett kors som anger att ordet är utdött. Som rubrik för en utredning som denna fyller det i varje fall alldeles tydligt en funktion. Om SAOB:s redaktion excerperar den här rutan får de alltså ett nytt färskt belägg på ordet!

Mikael Reuter

Läs mer om styvfamilj i Reuters ruta 13/11 2002