Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ortnamn i skärgården

Reuters ruta 21/7 1994

Alla som rör sig i våra skärgårdar har säkert någon gång funderat över de konstiga namnen på många av de öar, skär, vikar, uddar och byar som man passerar längs farlederna. Varifrån kommer till exempel namn som Härklot, Högsåra, Pensar, Roslax, Sexnappa och Simskäla?

I andra fall verkar det som om namnet ”betydde” något, men betydelsen verkar absurd. Vad är det för apa som har gett namn åt Apagrundet norr om Kyrkbacken i Nagu, och hur kommer det sig att ett litet bergigt skär i Houtskär heter Åkerskär?

I de allra flesta fall får man söka svaret på de här frågorna i den växelverkan mellan finskt och svenskt som har pågått i våra skärgårdar under århundradenas lopp. När de första svenskarna bosatte sig här, troligen under senare hälften av 1100-talet, kom de i kontakt med en äldre finsk befolkning. Finnarna nyttjade uppenbarligen skär-gården huvud-sakligen bara säsongvis, men de hade naturligtvis gett orterna namn, som sedan de svenska inflyttarna tog över och anpassade till sitt eget språk. Att så skedde visar för övrigt att kontakterna var någorlunda fredliga – slår man ihjäl varandra så lär man sig inte varandras namn.

En stor del av namnen i vår skärgård är alltså över tusen år gamla finska namn som har anpassats till svenskan och utvecklats enligt svenskans ljudlagar. Namnleden -saari har blivit -sor eller -sar, -maa har blivit -mo, -luoto har blivit -lot, -laksi (nufinskans lahti) har blivit -lax osv.

Det vi nu vet om den här typen av skärgårdsnamn kan vi framför allt tacka två av våra ledande namnforskare för. Ritva Liisa Pitkänen disputerade 1985 på avhandlingen Turunmaan saariston suomalainen laina-nimistö, där hon detaljerat går igenom de olika finska namnled som förekommer i de numera ”svenska” ortnamnen i Åbo skärgård, och Kurt Zilliacus har i böckerna Skärgårdsnamn (1989) och Orter och namn i ”Finska skären” (1994) sammanfattat en stor del av sitt livsverk som skärgårdsnamnsforskare. Båda två har också skrivit omfattande artiklar i den kulturhistoriska översikten ”Finska skären” (1990). Alla de här böckerna kan varmt rekommenderas för skeppsbiblioteket – och självfallet också för sommarstugan och vinterbostaden.

Zilliacus böcker handlar förstås inte bara om konstiga namn av finskt ursprung. Han visar på ett medryckande sätt hur namnförrådet är uppbyggt och strukturerat, och kan med hjälp av namnen, i kombination med höjdkurvorna som visar var strandlinjen har gått under århundradenas lopp, beskriva hur vår skärgård har blivit befolkad. I sin senaste bok tar han läsaren på en fascinerande tur längs den finländska delen av den gamla farleden från Danmark till Reval enligt det s.k. 1200-talsitinerariet, en beskrivning på latin med flera svårtolkade namn.

Inom ramen för en kort språkspalt kan jag inte ta upp några enskilda namn i detalj. Jag skall i varje fall ge ledtrådarna till tolkningen av de namn som jag nämnde i första stycket. I Härklot är förleden förstås härkä ’oxe’, i Högsåra är den sannolikt hauta ’grav, sänka’ (namnet skrivs 1540 ”Houttsoor” och ”Höuttsoor”) och i Pensar är den pä(ä)rnä ’lind’. Roslax har tydligen varit svenskarnas vik – namnet innehåller förleden ruotsi liksom Rosala i Hitis. I Sexnappa är förleden antingen Sääksy (ett bynamn i Rusko) eller sääksi ’fiskgjuse’, medan efterleden är apa(j)a ’notvarp’ – samma ord som har gett Apagrundet dess namn. Simskäla slutligen är uppenbarligen ursprungligen Simonsalo.

Men Åkerskär då? Jo, det är en konstlad ”översatt” skrivform på sjökortet. Skäret heter Pellonkare, av ett ursprungligt Pihla(va)nkari. En motsvarande feltolkning är Kirppuluoto av Loppholmarna i Lockvattnet mellan Korpo och Rimito. Zilliacus härleder både Loppholmarna och Lockvattnet till ett tidigare svenskt fjärdnamn Gloppet, som på finska har blivit Lopvesi och därefter har återinlånats i svenskan som Lockvattnet.

Slutligen kan jag bara nämna att Houtskär inte är ett ursprungligt skär-namn, liksom Föglö, Hangö och Emsalö inte från början är namn på -ö. Men de namnen får ni läsa mera om i Kurt Zilliacus böcker.

Mikael Reuter