Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Konstigt kastande

Reuters ruta 15/9 1994

”Priset på samma bok kan kasta mellan femtio och sextiofem mark”, stod det härförleden i en finlandssvensk tidningstext. Det var ett exempel på en användning av kasta som inte förekommer i rikssvenskan utan bara i (vardaglig) finlandssvenska, men som har en direkt motsvarighet i finskan, där heittää kan användas på liknande sätt. Det är uppenbart att den här betydelsen av kasta kommer från finskan, även om den är rätt så utbredd i finlandssvenska dialekter.

Strängt taget finns det två sådana konstiga sätt att använda kasta, som är besläktade men inte identiska till betydelsen.

Variera, slå fel

I det fall som illustreras av den citerade meningen betyder kasta närmast ’variera, fluktuera’ eller ’slå fel’. Man kan få höra att ”de här siffrorna kastar en hel del” (= slår fel, avviker) eller att ”tiden kastade med tio minuter” jämfört med den beräknade.

”Om jag säger att den här brädan är fyra meter lång så kastar det nog inte på många decimeter”, innebär att den talande tror sig kunna beräkna brädans längd på någon decimeter när eller att hon inte tar fel med många decimeter.

Den som är med om att justera in en inombordsmotor mot propelleraxeln i en båt kan i Finland få höra att det fortfarande ”kastar med en millimeter”, dvs. det finns ett glapp eller en skevhet på en millimeter.

Här kan jag tillägga att också skägga i betydelsen ’glappa, avvika, slå fel’ är en finlandism.

Kränga, slänga

Det andra fall av kasta som jag tänker på är mera konkret, i betydelsen ’kränga, slänga’. Typiska exempel är meningar som ”bilen hade för hög fart och började plötsligt kasta och körde till slut av vägen”, ”jag körde omkull med cykeln så att framhjulet fick sig en smäll, och efter det kastade hjulet så att det tog i framgaffeln”.

Alltid transitivt

Det som utmärker de här sätten att använda kasta är att verbet används intransitivt, dvs. att det är subjektet och inte objektet som så att säga rör på sig. På korrekt svenska måste kasta användas transitivt, dvs. det slungade föremålet måste vara objekt. Man kan alltså säga att Lisa kastade fram några siffror och att Kalle kastade cykelhjulet ifrån sig, men man kan inte säga att siffrorna eller cykelhjulet kastar. I vissa fraser kan objektet ersättas av en prepositionsfras: hästen kastade med huvudet.

Varning för att ”kasta sig nykter”

En direkt finsk konstruktion med kasta som jag har behandlat i en tidigare ruta är typen ”hon har kastat sig religiös på gamla dar”. Bakgrunden är finskans heittäytyä. I vissa studentkretsar på 1970-talet brukade man tala om risken med att ”kasta sig nykter”, vilket väl i allmänhet åsyftade en längre nykterhetsperiod än om man bara ”släppte sig nykter” och i värsta fall kunde tolkas som ’gå och bli nykterist’.

Just gå och bli (t.ex. religiös) är ofta den bästa korrekta svenska motsvarigheten till finskans heittäytyä i sådana sammanhang. Man kan kasta sig raklång på marken, och man kan kasta sig in i debatten om EU, men man kan inte på korrekt svenska ”kasta sig” t.ex. religiös eller seriös (liksom man självfallet inte kan ”släppa sig” nykter).

Mikael Reuter