Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Kär gubbe har tre namn

Reuters ruta 29/12 1994

De flesta snälla barn i vårt land – och vilka barn är inte snälla i jultid? – har i veckan fått sina julklappar. Många har också på julaftonen fått besök av julbocken eller julgubben, som han vanligen kallas i Finland. Samma multinationella julklappsutdelande skäggiga farbror kallas som bekant i Sverige jultomten. Hans engelska namn Santa Claus hänger samman med att vissa delar av vårt julfirande från början härstammar från firandet av Sankt Nikolaus den 6 december.

De olika svenska benämningarna på denna centralfigur i det sekulariserade julfirandet har förstås alla sitt eget ursprung. Äldst bland dem är julbocken, en figur som förekom redan innan seden att dela ut julklappar introducerades på 1700-talet. Julbocken var då en till bock utklädd deltagare i ett sällskap ungdomar som drog omkring från gård till gård för att samla in gåvor och pengar till ungdomens julfester.

Att julbocken – fortfarande utklädd till bock med ett huvud av halm – sedermera fick uppdraget att dela ut julklappar vet alla som har läst sin Petters och Lottas jul av Elsa Beskow. Där var det som bekant Farbror Blå som uppträdde i den rollen, och som vi minns var han maskerad med ett bockhuvud av halm och bar ingen likhet med dagens julgubbar.

Tomten tar över

Den egentliga julgubben kom till Sverige och Finland närmast från Tyskland tillsammans med diverse andra julseder och julpynt, och ersatte mot slutet av 1800-talet julbocken som julklappsutdelare. Sitt svenska namn jultomten fick han efter gårdstomten, som har gammal hävd i det svenska julfirandet men som inte tidigare hade något med julklapparna att göra. Jultomten avbildades därför länge som en dvärgliknande figur, men i och med att han gestaltas av människor (och säkert genom påverkan av den internationella julgubbsgestalten) har han numera fått samma utseende som t.ex. Santa Claus.

Benämningen julgubbe, som främst bara används i Finland, är på sätt och vis neutral i förhållande till julbocken och jultomten. Förebilden är uppenbarligen tyskans Weihnachtsmann.

Bocken ändrar uppsyn

Det intressanta är att jultomten aldrig har slagit igenom i Finland som benämning på julgubben. Jultomtarna är för oss fortfarande något annat, små tomtenissar som bl.a. bistår julgubben i hans verkstad. I stället har julbocken fått sin betydelse, eller snarare sin uppsyn, förändrad. Om det har skett innan finskan lånade in joulupukki, eller om betydelseförskjutningen har skett i finskan och sedan färgat av sig på finlandssvenskan, vågar jag inte säga. 

Slutresultatet av utvecklingen är i varje fall att jultomten är den nästan allenarådande benämningen på julgubben i Sverige, medan han i Finland kallas just julgubben eller, i viss utsträckning, julbocken.

Om han sedan bor på Korvatunturi eller i svenska Lappland är en sak jag inte ska ta ställning till. Men därom lär det ska komma ett direktiv från EU, bara våra lobbyister får lite tid på sig.

Den särsvenska julklappen

Att vi på svenska har ett speciellt ord för julgåvorna och kallar dem klappar kommer sig av det sätt som gåvorna gavs på förr. Givaren klappade på dörren, öppnade den och slängde utan att visa sig in gåvan, ofta en skämtsam sak som helst skulle vara försedd med en vers. Av versen skulle mottagaren sedan sluta sig till vem som var givaren.

Jag önskar alla mina läsare ett gott slut på det gamla året.

Mikael Reuter