Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Jobbet blev på hälft?

Reuters ruta 31/3 1994

”Vårt nya hus blir att kosta nästan en halv miljon mark, och det är mycket pengar att lägga i blöt på en gång. Tyvärr är byggnadsarbetena ännu på hälft, eftersom en av arbeterna blev under en bil och måste sjukskriva sig. I själva verket är huset inte på nära nejder färdigt ännu, så vi får bo på hyra en tid till. Själv hinner jag inte delta aktivt i bygget, men jag försöker så ofta som möjligt fara av och an till byggplatsen mellan verserna – alltid hinner man uträtta ett och varje fast tiden är kort.”

Var det där svenska?

Ja, tycker säkert åtskilliga finlandssvenskar. De flesta uttrycken i stycket är så vanliga i (talad) finlandssvenska att de knappast väcker någon större uppmärksamhet hos oss. Men frågar vi en rikssvensk får vi antagligen höra att han har direkta svårigheter att förstå stora delar av vad som sägs.

Konstruktionen ”bli att/och (kosta/prata/vänta osv.)” är främmande i Sverige, men skulle väl utan svårigheter förstås av en rikssvensk. De allmänsvenska kommer att kosta, stannar och pratar osv. är å andra sidan fullt gångbara också i finlandssvenskan.

Däremot är det osäkert om rikssvensken i gemen skulle förstå det gamla finlandssvenska uttrycket ”lägga pengar i blöt” (satsa pengar, lägga ut pengar). Detsamma gäller ”vara/bli på hälft” om t.ex. ett arbete (vara halvfärdigt, ännu inte vara färdigt).

”Bli under en bil” är liksom ”vara på hälft” en direkt översättning från finskan (jäädä auton alle, olla kesken). Inte heller det förstås i första hand av en rikssvensk.

”Inte på nära/långa nejder” (inte på långt när, inte närmelsevis) är en gammal finlandism som tas upp redan i Hugo Bergroths Finlandssvenska. Jag vet inte hur utbredd den är i dag, men jag har en känsla av att den inte är så vanlig bland yngre finlandssvenskar. Helt etablerat i finlandssvenskan är väl däremot uttrycket bo på hyra (vara hyresgäst, bo i hyrd lägenhet), som är helt främmande i Sverige även om det säkert förstås i sitt sammanhang.

Att ”av och an” är en finlandism i den betydelse som illustreras i exemplet (fram och tillbaka) vet antagligen ganska få finlandssvenskar. I rikssvenskan används av och an bara i sammanhang som han vankade av och an i rummet. I Sverige skulle man alltså fara fram och tillbaka till byggplatsen, eller eventuellt fara dit på en stund.

”Mellan verserna” (mellan varven, i pauserna) är sannolikt förbryllande intill oförståelighet för många rikssvenskar. Hur utbrett det är i finlandssvenskan vet jag inte, men bland helsingforsare av min generation är det nog rätt vanligt.

Det finlandssvenska ”ett och varje” (eller ”ett av varje”) är sannolikt en kontamination mellan ett och annat och lite av varje. Svårt att förstå är det knappast, men liksom de andra uttrycken uppfattas det som konstigt i Sverige.

Hur skall vi då ställa oss till uttryck som de här? Skall man ”ta fel för dem”? frågar sig många modersmålslärare, och använder då oavsiktligt ett annat finlandssvenskt uttryck (rsv. ge fel för, bocka för). Det tycker jag inte man skall göra. Flera av dem är visserligen så utpräglat talspråkliga att de inte hör hemma i saktext (t.ex. bli att kosta, ett och varje), och några av dem är klara fennicismer (t.ex. bli på hälft och bli under en bil), men i det stora hela tycker jag det räcker att påpeka att uttrycken är främmande och delvis oförståeliga i Sverige. I vardaglig finlandssvenska utgör de snarast en pikant krydda, odlad i den egna trädgården.

Mikael Reuter