Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Finlandssvenskan i EU

Reuters ruta 24/11 1994

Hur kommer Finlands medlemskap i EU att påverka svenskans ställning i vårt land? Kan man tänka sig att EU-medlemskapet har någon betydelse för den rent språkliga utvecklingen av finlandssvenskan?

De här frågorna har ställts av många och också diskuterats i olika sammanhang. Tidigare har det stora förbehållet alltid varit att man inte har vetat hur det skulle gå med Sveriges medlemskap. Nu vet vi det: både Finland och Sverige blir fullvärdiga medlemmar av EU redan från årsskiftet, om ingenting oförutsett inträffar.

Det som i så fall med säkerhet är klart är att både finskan och svenskan blir officiella språk i EU. Det så kallade regelverket har redan översatts till svenska och finska inom ramen för EES-avtalet, men nu övergår ansvaret för översättningarna på EU. Samtidigt innebär språkens officiella status att de kommer att användas i en mängd andra sammanhang, bl.a. vid muntliga förhandlingar.

Del av det svenska språkområdet

Som det största av de nordiska språken kommer svenskan antagligen att få en relativt stark ställning i EU. I det som brukar kallas regionernas Europa kommer finlandssvenskarna därför att bli en del av ett språkområde som omfattar över åtta miljoner människor. Vilka konsekvenser det kommer att ha i praktiken är svårt att säga, men jag kan gott tänka mig att det på vissa plan kan innebära förbättrad språklig service, t.ex. bättre tillgång till svenska böcker, massmedier, dataprogram, bruksanvisningar o.dyl. Sverige och Finland kommer rimligtvis att uppfattas som ett enhetligt marknadsområde i mycket högre grad än nu.

Rimligtvis blir det också ännu lättare än förut för finländare att studera och få anställning i Sverige. Arbetskraften mellan våra länder blir rörligare och kontakterna mellan svenska och finländska högskolor kan förväntas bli livligare. Det är inte omöjligt att fler rikssvenskar får anställning i finländska företag och högskolor.

Samtidigt finns det väl också en risk för att svenskan på längre sikt får en svagare ställning nationellt här i Finland. Vi har ju redan sett tecken på att intresset för Norden minskar och intresset för kontinenten och dess språk ökar. En tänkbar konsekvens är då paradoxen att kunskaperna i svenska och intresset för Norden blir svagare inom den finska befolkningen, samtidigt som den svenska befolkningen får bättre möjligheter att använda sitt modersmål och knyta närmare kontakter med Sverige och det övriga Norden.

Ökad språklig tillnärmning?

Redan det faktum att samma svenska version av EG:s regelverk gäller i både Sverige och Finland kan på längre sikt få en betydelse för finlandssvenskans utveckling. Det är ju första gången på närmare tvåhundra år som vi får nyskrivna författningstexter på svenska som är gemensamma för bägge länderna.

För vår egen del kommer integrationen antagligen att innebära en språklig utmaning: om vi vill vara en del av det stora svenska språkområdet måste vi också kunna använda en svenska som är gångbar över hela detta område. En särskild finländsk variant av svenska möter ingen större förståelse i EU. Modersmålslärare och språkvårdare har gott om arbete framöver, men får troligen stöd från alla möjliga oväntade håll.

Det enda som är säkert är att ingenting med säkerhet kan sägas om språkutvecklingen, men att några större förändringar inte kommer att ske på flera år.

Mikael Reuter