Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Talesman

Reuters ruta 6/5 1993

Med jämna mellanrum ser vi i TV att en kvinna yttrar sig som representant för en regering eller en organisation. Att så sker är glädjande med tanke på jämställdheten. Men vad skall en sådan kvinna kallas? På engelska är det uppenbarligen allmänt att man talar om ”spokeswoman”. Skall det då i konsekvensens namn heta ”taleskvinna” på svenska?

Frågan om manliga, kvinnliga och könsneutrala titlar har debatterats länge i svenskan lika väl som i t.ex. engelskan och finskan, och egentligen har väl debatten till stor del ebbat ut. Också här i rutan har jag varit inne på den saken tidigare, men tar mig ändå friheten att återkomma – på förekommen anledning.

I svenskan finns det åtskilliga sammansättningar med slutleden -man som sedan mycket länge används också om kvinnor, t.ex. rådman, lagman, ombudsman, nämndeman, styrman, talman och tjänsteman. Det är väl ingen som på allvar kallar en kvinnlig tjänsteman för ”tjänstekvinna” eller en kvinnlig styrman för ”styrkvinna”. Till samma grupp hör riksdagsman, som emellertid när det gäller kvinnor ofta ersätts med riksdagsledamot. Men benämningen riksdagsman om en kvinna är lika korrekt som nämndeman, ombudsman etc. och mig veterligen i själva verket fortfarande den enda benämning lagen känner till.

Ordet talesman har sedan länge använts i svenskan (vid sidan av representant, företrädare) som benämning på den som för en myndighets talan, oberoende av kön. Det finns alltså ingen anledning att börja tala om ”taleskvinnor” (eller ännu värre ”talespersoner”) för att det råkar vara en kvinna som för en regerings, myndighets eller organisations talan. I t.ex. Svensk ordbok (1986) definieras talesman inte som ”man...” utan som ”person särskilt utsedd att företräda någon i viss fråga”. Använder man ”taleskvinna” är det som om man ville poängtera talesmannens kvinnliga kön som något exceptionellt.

Självaste jämställdhetsombudsmannen har ju en titel som slutar på -man. Och tur är det, för det någon gång föreslagna och stundom använda ”jämställdhetsombud” hade varit en långt ifrån jämställd titel, eftersom ett ombud inte alls har samma ställning och status som en ombudsman.

Mikael Reuter