Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ställa sig positiv

Reuters ruta 29/4 1993

Ett av många exempel på att språket inte alltid är logiskt och att de grammatikaliska kategorierna inte alltid är så klara är konstruktioner med ställa sig och förhålla sig i svenskan. Vi lär oss i skolan att det som är ett svar på frågan ”hur” är ett adverb: Hur springer hon? Hon springer snabbt. Men när vi frågar hur någon ställer sig till ett förslag, blir svaret att han ställer sig positiv, inte ”positivt”, alltså med adjektiv böjt efter person, inte med adverb.

Finskan använder som bekant adverb i motsvarande fall: Hän suhtautuu siihen myönteisesti. Troligen är det i första hand konstruktionen i finskan som har lett till att man ofta också i finlandssvenskan talar om att ställa sig positivt eller kritiskt till något. Det strider i och för sig mot den svenska språknormen, men det är förståeligt rent logiskt sett. Faktum är att också danskans stille sig konstrueras på det sättet med adverb.

På svenska är det korrekta i varje fall att använda ett adjektiv som böjs efter satsens subjekt och säga till exempel Jag ställer mig kritisk, Hon ställer sig kallsinnig, De ställer sig tveksamma, Vi ställer oss positiva, Partiet ställer sig kritiskt och Företaget ställer sig skeptiskt.

Samma sak gäller konstruktioner med förhålla sig: Regeringen förhåller sig passiv, Finland förhåller sig neutralt, Åskådarna förhöll sig svala.

Ställa sig raklång

Om vi analyserar uttrycken närmare kan vi konstatera att kritisk, kallsinnig, tveksamma osv. i själva verket fungerar som s.k. predikativ (predikatsfyllnad) i satsen, dvs. vi kan jämföra dem med konstruktioner med är: hon är kallsinnig, de är tveksamma.

Också konkreta konstruktioner med ställa sig fungerar på samma sätt. Man säger t.ex. mannen ställde sig raklång på bordet. Där är det helt självklart för var och en av oss att man inte kan säga ”raklångt”.

Ser vi efter så hittar vi för övrigt flera paralleller. En närliggande sådan är känna sig. På frågan hur känner du dig? svarar vi inte ”jag känner mig piggt och friskt” utan jag känner mig pigg och frisk. Andra verb som används på motsvarande sätt är t.ex. låta och se ut (Hur ser hon ut? Hon ser trevlig ut).

Det finns alltså ingen anledning att enligt finsk (och dansk) modell säga t.ex. ”socialdemokraterna ställer sig kritiskt till regeringens förslag” bara för att vi frågar hur de ställer sig.

Mikael Reuter