Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Lömska likheter

Reuters ruta 3/6 1993

Vi har väl alla fått lära oss att det finns lömska likheter, även kallade falska vänner, i de närbesläktade nordiska språken. Det klassiska exemplet är rolig, som på danska betyder ’lugn’. Men liknande lömska likheter finns också mellan språk som inte alls liknar varandra, i form av ord som förefaller att motsvara varandra men ändå har olika betydelse. Jag tänkte den här gången ta upp de finska orden yksikköhinta och vertailuhinta och de svenska enhetspris och jämförpris för att illustrera några sådana lömskheter.

Yksikköhinta = jämförpris

Det finska ordet yksikköhinta används i handeln – t.ex. på förpackningar och i prisangivelser på affärernas hyllor – för att ange hur mycket en vara kostar per enhet (vanligen per kilo eller per liter, någon gång kanske också per styck). Om köparen kan välja mellan en burk oliver på 250 gram för 17,50 mk och en annan på 150 gram för 12,20 mk, bör han kunna jämföra dem för att se vad han får för pengarna. Man kan inte kräva att köparen tar fram sin lilla fickräknare och konstaterar att kilopriset i det förra fallet är 70 mk och i det senare drygt 80 mk, utan det måste affären upplysa honom om.

Det finska ordet yksikköhinta utgår alltså från att det är fråga om ett pris per enhet, och det är på det sättet helt logiskt bildat. Men på svenska har man myntat motsvarande ord med en annan utgångspunkt, nämligen att priset i fråga skall göra det möjligt att jämföra två olika stora förpackningar med varandra. Den svenska termen är följaktligen jämförpris, ett ord som alla som handlat i Sverige har stött på. I vilken mån det i praktiken har använts i Finland vågar jag inte säga, men jag vill gärna slå ett slag för att det skall börja användas mera allmänt också här.

Enhetspris = yhtenäishinta

Till saken hör nämligen att det svenska enhetspris är något helt annat, nämligen ett enhetligt pris (vanligen lägre än de ordinarie priserna) på en grupp (likartade) varor eller tjänster. Svensk ordbok har exempelsatsen ”varuhuset tillämpar denna vecka enhetspris på blomkrukor”. En annan likartad betydelse är ett av myndigheterna fastställt enhetligt pris. För oljeprodukter tillämpades i Finland ännu för ca tio år sedan ett enhetspris, vilket innebar att exempelvis en liter eldningsolja kostade detsamma oberoende av var man köpte den. Den motsvarande finska termen är yhtenäishinta.

Vad är då vertailuhinta?

Som ett argument mot att använda jämförpris i betydelsen ’yksikköhinta’ i Finland har anförts att det finns ett finskt ord vertailuhinta som i sin tur betyder något annat, nämligen det som på svenska normalt skulle kallas ordinarie pris, alltså det som priset på en nedsatt vara jämförs med. Men så kan man inte resonera, utan varje språk måste fungera enligt sina egna premisser. Det komplicerar visserligen vår tillvaro när yksikköhinta inte är detsamma som enhetspris och jämförpris inte är detsamma som vertailuhinta, men inga myndigheter (eller språkvårdare) i Finland kan påbjuda att allmänsvenska ord som jämförpris och enhetspris skall ha en annan betydelse än den de har. Att hävda att vi i Finland skall använda orden på annat sätt än i Sverige är inte heller en framkomlig väg.

Vi får leva med de lömska likheterna, men se upp för dem.

Mikael Reuter