Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Huset har börjat byggas

Reuters ruta 9/12 1993

En läsare säger sig i Hufvudstadsbladet ha läst om ”vapen som inte vågade användas i Gulfkriget” och ställer sig med fog frågande till konstruktionen. Genom sin oriktiga syftning påminner den mig osökt om den klassiska typen ”katter är de räddaste djur jag är för”.

Som en parallell tar frågeställaren upp konstruktionen Huset har börjat byggas, som enligt honom innehåller ett liknande subjektsfel: det är inte huset som har ”börjat”, utan någon som har börjat bygga huset. Den konstruktionen måste emellertid betraktas som fullt korrekt. Jag skall försöka förklara varför:

I första hand verkar de två konstruktionerna slående lika: vapnen vågade användas, huset började byggas. Utgångspunkten är ju likartade aktiva satser: någon vågade använda vapnen, någon började bygga huset. Men ändå finns det en avgörande skillnad som gör att den förra satsen knappast skulle godkännas av någon svensk, medan den andra representerar en relativt vanlig typ som är vanlig både i talat och i skrivet språk.

Utmärkande för svenskans passiv är att den kan samordnas med ett aktivt verb och så att säga dela subjekt med detta. Vi kan alltså säga t.ex. huset byggdes på 1960-talet och har redan börjat förfalla; han halkade och föll men hjälptes upp av en vänlig dam.

Att en sats som huset har börjat byggas är korrekt kan sättas i samband med att vi kan ha motsvarande aktiva satser med huset och börja, t.ex. huset har börjat ta form. Det är alltså fullt möjligt för huset att börja något. På samma sätt kan vi säga att en fråga har börjat diskuteras, att ett förslag har börjat förverkligas osv.

Ett annat verb där liknande passiva konstruktioner är ännu vanligare är kunna: uppgifterna har inte kunnat bekräftas; olyckan kunde inte förhindras; konstruktionen kan betraktas som korrekt. Ingen reagerar väl på sådana exempel även om det strängt logiskt sett inte här är uppgifterna, olyckan och konstruktionen utan någon annan eller några andra som kan eller inte kan bekräfta, förhindra och betrakta.

Vapnen som ”inte vågade användas” är däremot en helt annan sak. Vapen kan inte våga, om man inte talar i bilder och personifierar dem.

Föreslås bli anlagd

En annan passivkonstruktion som har tagits upp av en läsare är dubbel passiv av typen ”en park föreslås anläggas”, ”hon väntas väljas till ordförande”.

Formellt sett är väl en sådan konstruktion inte direkt oriktig, men den är otymplig och absolut inte att rekommendera. Lösningen är dessutom mycket enkel: man använder bli-passiv vid det andra verbet och skriver i stället en park föreslås bli anlagd; hon väntas bli vald till ordförande. Självfallet finns det också andra sätt att formulera det hela, t.ex. enligt förslaget skall en park anläggas; hon kommer troligen att väljas till ordförande.

Tryckfel

Ett förargligt tryckfel hade drabbat förra veckans ruta på en av de väsentliga punkterna. Det stod att frågeställarens ”öra uppenbarligen klart säger att det skall vara Bifogad sänder jag...”, medan det riktiga, vilket också framgick av fortsättningen, var att hennes öra säger att det skall vara ”Bifogat sänder jag...” – vilket också är det gängse uttryckssättet. 

Mikael Reuter