Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Glada vappen!?

Reuters ruta 13/5 1993

Både rundradions förstamajsändning och en insändare i Hufvudstadsbladet har tagit upp den förkättrade finlandssvenska hälsningen glada vappen, så jag känner mig manad att kommentera den. Det tycks vara så att många använder uttrycket antingen mycket medvetet eller utan att desto mera reflektera över det, medan det för andra är ett rött skynke som väcker kraftiga aggressioner.

Förmodligen har bägge parter rätt, som vanligt.

Vi kan väl börja med att konstatera att de flesta (förhoppningsvis) torde inse att hela konstruktionen är totalt osvensk. Det är inte bara fråga om ordet ”vappen” (fi. vappu, efter sv. valborg, i Viborg m.m. även valpurgis). Det mest frapperande är faktiskt den bestämda formen. Ingen skulle ju komma på att säga ”goda julen” eller ”glada påsken”.

Uttrycket är alltså fullständigt fel. Men det är väl just däri som dess styrka ligger. Jag skall försöka förklara mig.

Hur uttrycket riktigt har uppstått vet jag inte; kanske det har förekommit i en illa översatt annons eller ursprungligen använts av någon med föga kunskaper om svenskans finesser. Om jag minns rätt dök det upp i allmänt bruk mot slutet av 1960-talet.

Alltnog, den sällsamma hälsningen har med säkerhet från början uppfattats som så absurd att den då – liksom för det mesta ännu i dag – har använts på skämt, med tydliga citationstecken. Det är ju inte utan att en lite absurd hälsning passar ganska bra i valborgsmässoaftonens festyra, då det strikt språkriktiga kanske inte uppfattas som det mest centrala i livet.

Så har då Glada vappen! blivit först studenternas och sedan så småningom nästan alla finlandssvenskars speciella lilla identitetsmarkör inför förstamajfirandet. I jämförelse med mycket annat, både i förstamajfirandet och i det finlandssvenska språkbruket, tycker jag det är en ganska oskyldig frihet som vi gärna kan ta oss.

Sakprosa är en annan sak

Jag kan alltså inte tänka mig att fördöma hälsningen glada vappen när den används i glada vänners lag – tvärtom använder jag den själv med gott samvete. Men detta innebär naturligtvis inte att ordet vappen som sådant är acceptabelt i alla finlandssvenska sammanhang. Tvärtom, det är klart bundet till vissa situationer och till en utpräglat vardaglig talspråklig stil. Om staden, tidningen eller radion vill informera folk om vad som händer och sker under valborgshelgen är det självfallet inte lämpligt att använda vappen, vare sig i rubriker eller i löpande text.

I sakprosa (till exempel informationstexter) är därför det enda tänkbara att man talar om valborg, valborgsmässoafton eller första maj.

I radioutsändningen från Kajsaniemi på första maj diskuterades också ett annat ord, nämligen ”laman”. Det är egentligen en ganska bra parallell till vappen. Vi vet att de flesta finlandssvenskar i dag talar om laman, och jag tycker inte det är så mycket att bekymra sig över så länge vi alla är medvetna om att det är ett citatlån från finskan som används i vardagligt talspråk. Men i skriven text och i seriösa diskussioner (t.ex. i radio och teve) bör vi säga depression – för nu är det verkligen fråga om depression, inte vilken lågkonjunktur som helst.

Mikael Reuter