Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Dåligare?

Reuters ruta 14/10 1993

Vi vet alla att adjektivet god kan kompareras både godare, godast och bättre, bäst. Formerna godare, godast är som bekant de normala när det är fråga om smak och dylikt: salt sill är godare än surströmming, det här är det godaste vin jag har druckit på länge. Däremot talar vi inte om ”ett godare förslag”, ”min godaste vän” eller ”godare minne”.
Men hur är det då med dålig? Kan man i något sammanhang använda dåligare och dåligast eller måste man alltid säga sämre och sämst?

Det är utan vidare klart att dåligare och dåligast fortfarande måste betraktas som sällsynta och i de flesta fall rentav felaktiga. När en skolelev i Helsingfors säger att hon har fått ”dåligare vitsord” i tyska än förra året eller att en klädaffär är ”dåligare” än en annan kan det knappast accepteras som korrekt svenska. I de fallen är sämre nog den enda möjligheten.

Men det finns faktiskt fall där dåligare och dåligast kan användas, och de tas till och med upp i Svenska Akademiens ordlista. Det är när dålig används om hälsotillstånd och ”moral”, som SAOL uttrycker det. När det gäller hälsotillstånd kan vi alltså säga t.ex. Jag känner mig ännu dåligare i dag än i går; När hon var som dåligast kunde hon knappt stiga upp ur sängen. Hur långt vi skall sträcka detta med moral är en lite besvärligare fråga, men jag kan eventuellt tänka mig att man talar om en dåligare förlorare och kanske en dåligare kvinna (varför talas det förresten aldrig om dåliga män i den betydelsen?). Och visst kan vi känna oss ännu dåligare också i moralisk mening (när vi drabbas av ”morkis”...).

Åtminstone i skriven text är dåligare och dåligast i varje fall fortfarande ytterst ovanliga, trots att formerna tas upp redan i förra upplagan av SAOL (1973). I ett mycket omfattande textmaterial från de senaste ca tjugo åren i den s.k. språkbanken i Göteborg har jag hittat bara tre belägg på de formerna, mot långt över tusen belägg på sämre och sämst. Vill man vara på säkra sidan är det därför bäst att hålla sig till de senare, som alltid är fullt gångbara – också när det gäller hälsotill-stånd och moral.

Mår du dåligt?

Att må gott, må bra, må dåligt och må illa är fyra skilda saker.

Om vi säger att någon mår bra är det fråga om ett tämligen neutralt konstaterande av att han eller hon inte är sjuk: Hon har haft influensa en vecka, men nu mår hon bra igen. Att må gott däremot är mer än att bara ha hälsan, i det ingår något av allmänt välbefinnande, både fysiskt och psykiskt (och ofta rentav ekonomiskt): Han har haft det slitsamt många gånger, men nu har han fått ett bra jobb och mår gott.

Uttrycken må dåligt och må illa är intressanta på det sättet att inget av dem egentligen betyder detsamma som att vara dålig, dvs. att vara sjuk i allmänhet. Att må illa betyder ju att vara dålig i magen och ha kräkningstendenser, medan må dåligt i praktiken används bara om psykiskt illamående (i första hand sådant som inte har gått så långt som till en egentlig psykisk sjukdom).

Om vi jämför med engelskan är det en poäng att må illa motsvaras av be sick medan vara sjuk motsvaras av be ill – uttrycken går så att säga i kors.

Mikael Reuter