Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Husläkare vårdar egenföretagare

Reuters ruta 31/1 1992

Vilka slags ord tar egen- som förled (egenvård, egenföretagare), vilka tar det som separat adjektiv (egen sköterska) och när används själv- som förled (självmord, självhjälp)? Kan den dialys som en njurskadad ger sig själv kallas egendialys eller självdialys? Är det rätt att tala om ”egenläkare” – jag tycker det låter som någon som är sin egen läkare?
Zilla

Det visar sig svårt att ge ett någorlunda klart svar på frågan om egen- och själv- som förled i sammansatta ord. Vi kan jämföra egentillverkad och självgjord, egenkärlek och självbeundran, egenvård och självundersökning, egenförsörjning och självförsörjning, där förleden tycks växla utan att man kan visa på någon skillnad i betydelse. Det som är tydligt är i varje fall att sammansättningarna på själv- är betydligt fler. Svenska Akademiens ordlista upptar ca 30 sammansättningar på egen- och omkring 250 på själv-.

Med personbetecknande substantiv som andra led har vi bara ett på egen-, nämligen egenföretagare, alltså en företagare som är ”sin egen”. Särskilt många finns inte heller på själv-; SAOL tar upp självhärskare, självägare, självmördare, självplågare och självstympare, av vilka de tre sista anger verksamhet som riktar sig mot den handlande själv.

Däremot finns det åtskilliga exempel på sammansättningar på själv- där slutleden är ett substantiv som betecknar någon form av verksamhet som man själv utför och som riktar sig mot en själv: självbedrägeri, självförnedring, självförsörjning, självhjälp, självuppfostran. På egen- finns egentligen bara egenvård och möjligen egenförsörjning, medan t.ex. egenutveckling och egenproduktion snarare innebär att man utvecklar respektive producerar något på egen hand än att man utvecklar eller producerar sig själv. Också i egenvård och egenförsörjning kan man lägga in en betydelse ’vård på egen hand’ respektive ’försörjning på egen hand’.

Ett specialfall där sammansättningar på egen- används är när det är fråga om en specifik egenskap hos något, av typ egenfrekvens, egenförbrukning, egensvängning, egenvikt. Ett föremåls egenvikt är som bekant något helt annat än dess egen vikt – det sammansatta egenvikt avser den specifika vikten, alltså vikt per volym.

Mot bakgrunden av det här kunde man tänka sig både egendialys (dvs. dialys på egen hand) och självdialys (dialys som patienten utför själv och som riktar sig mot honom själv). Personligen är jag böjd för att rekommendera självdialys, om det inte är så att egendialys har etablerat sig som fackterm.

Ett sådant ord som ”egenläkare” för finskans omalääkäri är olämpligt därför att det närmast skulle tolkas som en parallell till egenföretagare, alltså en läkare som är ”sin egen”, dvs. privatpraktiserande i motsats till anställd. Det är ju något helt annat än det finska omalääkäri som avser patientens egen läkare t.ex. på en hälsostation. För det begreppet har vi ett gammalt svenskt ord som nu har tagits till heders igen bl.a. i det svenska sjukvårdssystemet, nämligen husläkare. Det är alltså det ordet som rekommenderas som svensk motsvarighet till omalääkäri av bl.a. samarbetsgruppen Hälsoterm som representerar översättare och svenska informatörer inom hälsovården i Finland.

Mikael Reuter