Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Sossarnas image

Reuters ruta 27/9 1991

I allmänhetens spalt häromveckan hävdade en insändare att socialdemokrat skall uttalas med o i första stavelsen. Om detta stämmer, gäller då uttalet med o samtliga ord som börjar med soc-, såsom societet, sociologi osv?
V.I.P. frågvis

Frågan om uttalet av bokstaven o i trycksvag stavelse i svenskan tycks kunna engagera många. Kanske beror det på att fältet är fullständigt fritt för subjektivt tyckande, då uttalet dels varierar regionalt och sannolikt också socialt, dels inte har någon rent språklig relevans.

Faktum är nämligen att den betydelseskiljande distinktionen mellan o och å är upphävd i obetonad stavelse. Visserligen förekommer både o och å trycksvagt, men deras fördelning är antingen bestämd av den fonetiska omgivningen eller så råder det fri variation mellan de två.

I så kallad sluten stavelse före ordets betonade stavelse förekommer bara å-uttal, t.ex. i forcera, konkurs, porträtt, sondera. Däremot råder det i princip fri variation mellan o och å i öppen stavelse före den tryckstarka stavelsen och i stavelser efter den tryckstarka stavelsen. Det innebär att ord som ekonomi, hotell, hypotek, kolik, lokal, polis, potatis, social och tomat kan uttalas med antingen o eller å eller något ljud däremellan, liksom också flamingo, giro, krypto och lingon, pastor, rosor.

Den fria växlingen kan i själva verket förekomma också i ord som skrivs med å. T.ex. i ord som byrå (med tryck på första stavelsen) och fåtölj kan å-et (i vissa personers uttal) uttalas som ett o.

Helt fri är den här variationen naturligtvis inte. Dels kan alla ord av detta slag inte dras över en kam; också folk som har å-uttal i hotell, polis, social och krypto uttalar väl oftast t.ex. lokal, notis och redo med o. Dels – och framför allt – är variationen i hög grad regional, både i Sverige och i Finland. I södra Finland är tendensen till å-uttal mycket stark, delvis säkert på grund av finskt inflytande. Österbotten, där den nämnde insändarskribenten bor, är däremot ett starkt fäste för o-uttalet. Det är signifikativt att Jeppo och Maxmo uttalas med o, medan Esbo och Sibbo uttalas med å-ljud.

Någon entydig rekommendation kan språkvården alltså inte ge på den här punkten. Men allmänt taget kan man nog säga att ett o-uttal ger ett mera svenskt intryck än å-uttalet.

I tryckstark stavelse är skillnaden mellan (kort) o och å däremot relevant också för betydelsen: varje svensk hör att rott och rått är två skilda ord. Därför ställs olikheten i uttalet av socialdemokrat på sin spets när man använder kortformen sosse, där o-et är tryckstarkt. Då är man tvungen att välja antingen o eller å, det finns inga mellanting. Som bekant är uttalet med o rätt vanligt i Sverige, medan uttalet såsse klart dominerar i finlandssvenskan. Bägge uttalsformerna måste anses vara korrekta.

***

Under de senaste åren har man hört ordet image nästan uteslutande uttalas ”imitj”. Det låter i hög grad osvenskt. I hundratals år har man ju i svenskan använt uttalet imásch, som antagligen också etymologiskt är naturligare, Lyckligtvis har man inte ännu ändrat på t.ex. garage, plage, kurage, bandage, massage osv. Kan man verkligen rekommendera imitj?
E.N., Helsingfors

Det ord image som används i dag är relativt nytt i svenskan. Det finns t.ex. inte upptaget i Illustrerad svensk ordbok (3 uppl. 1964). Ordet lånades in på 1960-talet, och då från engelskan, inte från franskan. Därför har vi också fått det engelska uttalet, som från början har varit helt dominerande. Garage, plage m.fl. är i sin tur äldre lånord från franskan, och har därför sedan gammalt ett uttal som närmar sig det franska. Den här skillnaden får vi nog leva med; image kommer inte att börja uttalas på franskt vis, och massage kommer inte att börja uttalas på engelskt vis.

Mikael Reuter