Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Procent och andel

Reuters ruta 22/2 1991

Några frågor kring ordet procent. Ofta ses uttrycket ”en stor procent”. Kan en procent vara större än en hundradel? Behövs orden procentandel (i stället för andel), procentuell och procentenhet?
H.R., Åbo

En procent kan naturligtvis varken vara större eller mindre än en hundradel. Rent logiskt borde det därför också vara fel att tala om en stor eller liten procent. Men fullt så logiskt tycks språket inte vara – inte heller i detta fall. I Östergrens Nusvensk ordbok (bandet i fråga från 1938) finns exempel på både stor, hög, låg och god procent, t.ex. ”En stor procent av befolkningen”, ”En mycket hög procent av de svenska ungdomar, som ...” Också i Svensk handordbok, som i princip är normativ, ges exemplet ”en hög el. stor procent av eleverna är borta”.

I ett material ur Dagens Nyheter från 1986 har jag hittat ett exempel på stor procent (”hur stor procent av kvinnorna ...”) och två exempel på liten procent – men inga belägg på hög eller låg procent. Särskilt vanliga tycks sådana uttryck alltså inte vara i dagens tidningsspråk.

Att procent på detta sätt har börjat användas i betydelsen ’(procentuell) andel’ måste ses som en ganska naturlig utveckling ur uttryck med siffra + procent: trettio procent av eleverna ses som en stor – eller hög – procent av dem.

Jag tycker inte vi har någon orsak att betrakta det uttryckssättet som olämpligt.

Ordet procentandel har jag inte kunnat hitta i någon ordbok, men jag har hört det användas också av språkligt medvetna personer både i Sverige och i Finland. Liksom procentuell andel används det för att framhäva att andelen räknas eller kan räknas i procent. En sådan precisering är visserligen i och för sig onödig, eftersom en andel ju alltid är något relativt, den men har uppenbarligen ändå en funktion.

I ingen händelse råder det några tvivel om att adjektivet procentuell behövs. En procentuell minskning kan motsvaras av en absolut ökning, och vice versa. T.ex. finlandssvenskarna ökade i absoluta tal men minskade procentuellt sett under tiden fram till andra världskriget.

Likaså behöver vi ordet procentenhet, vilket vi kommer att få uppleva till lust och leda efter en knapp månad när resultaten av riksdagsvalet diskuteras. En ökning med en procentenhet är nämligen något helt annat än en ökning med en procent.

Låt oss säga att ett parti som i förra valet fick 20 procent av rösterna nu får 22 procent. Ökningen är då 2 procentenheter. Men samtidigt kan vi säga att partiets röstandel har ökat med 10 procent (2 av 20). Det är tur att TV visar stapeldiagram som grafiskt illustrerar det hela, så slipper vi bry våra hjärnor för mycket.

***

Husläkare var det

I förra veckans spalt om bl.a. husläkare hade det insmugit sig ett förargligt fel. ”Det är uppenbart att man där [dvs.i Sverige] använder egenläkare om ett begrepp som kommer mycket nära det som på finska kallas omalääkäri”, stod det på ett ställe. Husläkare skulle det naturligtvis vara, vilket alla förstod som läste det föregående eller det följande stycket. 

Mera om ”deadline”

En läsare har uppmärksamgjort mig på ytterligare ett sätt att yttrycka ”deadline”, nämligen med ordet frist. Det betyder visserligen inte precis detsamma som deadline eller sista inlämningsdag som jag föreslog, men kan bra användas i motsvarande fall: du har frist till den 15 mars, fristen går ut den 15 mars.

Mikael Reuter