Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ur eller från en synpunkt

Reuters ruta 11/5 1990

På något seminarium vill jag minnas att jag har lärt mig att det heter från en synpunkt men ur en synvinkel – alltså från en punkt men ur en vinkel. Är detta det enda riktiga?
I Stora svensk-finska ordboken hittar jag under uppslagsordet
synpunkt ett antal exempel med "ur l. från min synpunkt sett ..." o.dyl., dvs. det står i alla exempel i fråga "ur l. från ..."
I Svensk handordbok står det i exemplen för
synpunkt "från l. ur ekonomisk synpunkt; från min synpunkt sett", och för synvinkel heter det "han ville gärna se frågan ur (hellre än: från) en annan synvinkel".
Det är visst ganska vanligt att folk talar om "ur en synpunkt". I det här fallet ville jag bevisa för en chef hur det heter, men jag gick bet på uppgifterna eftersom ordböckerna säger annat än vad jag har lärt mig. Vilka regler gäller riktigt i dag?
Hur är det för övrigt med ordet "sett" i uttrycket
från min synpunkt sett? Är det nödvändigt?
B.A., Helsingfors

De ursprungliga betydelserna av synpunkt och synvinkel kan sägas vara 'punkt från vilken man ser något' respektive 'vinkeln mellan linjerna från ögat till två ytterpunkter'. Det finns alltså ett visst logiskt fog för den sega föreställningen att det enda rätta är att säga från en synpunkt och ur en synvinkel.

Att någon språkvårdsauktoritet skulle ha sagt så på ett seminarium under de senaste årtiondena verkar ändå föga sannolikt. Faktum är tvärtom att språkvårdare sedan länge kraftigt har framhålligt att det inte går att hålla på regeln om från en synpunkt och ur en synvinkel – den är varken språkligt motiverad eller praktiskt genomförbar. De citerade ordböckerna bekräftar detta.

Orsaken till att man inte kan hålla fast vid regeln är att både synpunkt och synvinkel i dessa fall har förlorat sin ursprungsbetydelse. Framför allt synpunkt men också synvinkel har en relativt vag innebörd som sträcker sig från 'ståndpunkt, grundsyn' till 'sätt att förhålla sig till eller uppfatta en fråga'. Det framgår ju också av att man anlägger en synpunkt på något, lägger fram sina synpunkter, utvecklar nya synpunkter, låter olika synpunkter korsa varandra osv.

Ser vi till prepositionsbruket i det praktiska språkbruket visar det sig att ur är lika vanligt och kanske rentav vanligare än från vid synpunkt. Det framgår också av ordböckerna: bl.a. Östergrens Nusvensk ordbok (häftet i fråga från 1951) skriver "Betrakta ngt ur l. från olika s-er". Vid synvinkel tycks emellertid ur dominera ganska kraftigt. Det visar sig t.ex. om man studerar konkordanser över texter av olika slag. Men från en synvinkel är långt ifrån ovanligt; det första exemplet hos Östergren är "bristen på vilja till att se saken från mer än en enda och ytterst snäv liten s-el".

Synpunkt och synvinkel kan kombineras både med adjektiv och med genitivformer av substantiv av olika slag: ur språklig synpunkt finns det ingenting att anmärka mot detta, saken måste ses från samhällsekonomisk synpunkt, vi måste se saken också ur motpartens synpunkt; han betraktade frågan ur en ny och intressant synvinkel, presidenten belyste problemet från Finlands synvinkel, ur min synvinkel (sett) är saken inte så enkel.

Det sista exemplet visar att frasen ur min/vår synvinkel ofta följs av ett sett, men detta är absolut inte nödvändigt.

Mikael Reuter