Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Krig och fred

Reuters ruta 23/11 1990

Hufvudstadsbladet har under hösten haft en artikelserie om tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget, med rubriken ”Mellanfredens år”. Men något sådant uttryck som ”mellanfreden” finns väl inte på svenska; det måste vara en direkt översättning av det enligt min mening diskutabla finska ”välirauha”. På svenska har ju tiden mellan krigen alltid kallats mellankrigstiden. Är det inte detta ord vi borde använda?
Fredsvän

Finland intar ju en speciell position i förhållande till det som internationellt kallas andra världskriget, genom att det hos oss faktiskt var fråga om två krig med en kort fredsperiod emellan. Men för det övriga Europa, och också det övriga Norden, uppfattas andra världskriget som ett krig, det andra i följd i vår världsdel under 1900-talet. Det innebär att ordet mellankrigstiden som historisk term innebär tiden mellan första och andra världskriget, på svenska lika väl som på danska och norska. Det ordet kan alltså inte användas för att beteckna tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget i Finland.

Jag har diskuterat ordet ”mellanfreden” med ett par finlandssvenska historiker, och de håller med om att det inte är ett bra uttryck och att det knappast är allmänt förståeligt. Men samtidigt är det ett problem för historikerna att det inte egentligen finns något entydigt uttryck för den korta fred som rådde mellan Finland och Sovjetunionen efter vinterkriget.

Å andra sidan menar historikerna att det inte nödvändigtvis behövs en svensk term för tiden i fråga. Man kan visserligen betrakta finskans välirauha som en tämligen etablerad term, men så här femtio år senare är inte heller den självklar för yngre personer, inte ens för historiker.

Bättre än en konstlad term är alltså ett beskrivande uttryck, t.ex. tiden efter Moskvafreden eller tiden/freden mellan vinterkriget och fortsättningskriget.

Men för en tidningsrubrik är sådana uttryck onekligen ganska långa och klumpiga.

***

I radio- och TV-bladet Veckan nr 49/1989 anmäldes ett program i TV 2 så här: ”18.30 Suomen sota (Finlands krig)”. Det som avsågs var 1808–09 års krig, och det kallas såvitt jag vet för Finska kriget. ”Finlands krig” är ju därtill missvisande: vilket eller vilka krig åsyftar det?
T.B., Lahtis

Kriget mellan Sverige och Ryssland 1808–1809 fördes visserligen i Finland och ledde till att Sverige avträdde Finland till Ryssland, men det var inte ”Finlands” krig, utan snarare Sveriges och Rysslands krig om Finland. I den svenska historien är det mycket riktigt känt som finska kriget, medan det i Finland oftast kallas 1808–09 års krig.

Att beteckningen ”Finlands krig” inte går för sig beror på genitivens funktion i svenskan. Det ord som står i genitiv uppfattas i normala fall alltid som subjekt, om detta bara är möjligt. Finlands krig tolkas därför som det eller de krig som Finland har fört – i första hand alltså som inbördeskriget, vinterkriget och fortsättningskriget.

Det är i princip fråga om samma restriktion som gör att statsministerns mord, styrelsens val och de rödas fångläger inte kan användas i betydelsen ’mordet på statsministern’, ’valet av styrelse’ och ’fånglägret för de röda’. Genitivens subjektiva funktion gör att uttrycken skulle tolkas så att det är statsministern som har mördat, styrelsen som har valt och de röda som har upprätthållit ett fångläger.

Mikael Reuter