Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

För övrigt på Åland

Reuters ruta 23/2 1990

Prepositionsbruket i svenskan är som bekant inte alltid så lätt. Jag har spekulerat kring bruket av preposition i samband med två ord. Det ena är just spekulera – är det någon skillnad mellan att spekulera i, om och kring något? Själv tycker jag att spekulera i närmast för tankarna till finansmarknaden. Det andra ordet är övrigt. För mig är för övrigt och i övrigt två skilda saker, men många tycks använda dem huller om buller. Är det för övrigt lämpligt att använda förkortningarna f.ö. och i ö.?
Pedant, ibland

Verbet spekulera har ju två huvudbetydelser. Den första är den som frågaren själv använder i sin andra mening, nämligen ’fundera, grubbla, tänka fritt och ge fantasin spelrum’. I den betydelsen är antagligen om och över de vanligaste prepositionerna, men också kring och i går bra – lite beroende på sammanhanget.

Vi kan t.ex. spekulera över ett besvärligt problem, spekulera om hur det kommer att gå eller om varför det har gått som det gått, spekulera kring de stora livsfrågorna och spekulera i hur världen kommer att se ut när våra barn växer upp. Någon egentlig betydelseskillnad kan man inte ange för de olika prepositionerna, men man använder uppenbarligen sällan spekulera i med ett substantivobjekt som fråga, problem.

Eventuellt kan detta ha att göra med användningen av i i den andra huvudbetydelsen av spekulera, som också antyds i frågan, nämligen den ekonomiska: ’bedriva osäkra affärer i syfte att nå ekonomisk vinning tack vare prisförändringar’. Man kan då spekulera i aktier (och andra värdepapper), men har man råd kan man också spekulera i fastigheter. Spekulerar man i aktier är det ofta detsamma som att spekulera på börsen, och också den som inte annars spekulerar i fastigheter kan spekulera på en lägenhet – och då är vi nästan tillbaka vid utgångspunkten, nämligen betydelsen ’fundera’. Slutligen kan skrupelfria videoproducenter spekulera hänsynslöst i våld och porr.

Uttrycket för övrigt har två huvudbetydelser. Den vanligaste är av allt att döma den som närmast motsvaras av ’för resten, i förbigående sagt’: Har du för övrigt hört att Kalle och Lisa skall flytta till Åland? Men den ursprungliga betydelsen är nog densamma som för uttrycket i övrigt, nämligen ’i alla andra avseenden, annars’: Jag gillar inte hans sätt att tala, men för övrigt tycker jag bra om honom.

Ett uttalande som för övrigt understöder jag utskottets förslag måste alltså tolkas utifrån sammanhanget. Det kan vara ett allmänt konstaterande av att talaren understöder förslaget, men det kan också innebära att han har vissa invändningar men understöder det i övrigt, dvs. till övriga delar.

Vad gäller förkortningarna kan f.ö. anses vara etablerad, medan i ö. är mindre vanlig och inte kan rekommenderas.

***

Under min skoltid i Mariehamn kring 1920 anförde vår modersmålslärare V.E.V. Wessman både språkliga och historiska skäl för att man borde säga i Åland och inte på Åland. Med sina tusentals öar och skär är Åland en av Europas största arkipelager, i judiciellt avseende är Åland ett härad, administrativt ett landskap och kyrkligt ett prosteri. Alla epiteten kräver prepositionen i. Wessman kunde också påvisa att skrivsättet i Åland var vanligt i äldre språkbruk.
Mot detta kunde man endast anföra att ”i Åland” låter ovant och att språkutvecklingen ofta går längs slingrande vägar. Sant, men ej avgörande i sak. Vilka märkliga föreställningar om ”landet med tusende öar och skär” kan ha givit upphov till det ohistoriska, sekundära uttrycket ”på Åland”?
Wessmanian, Mariehamn

Alla de Wessmanska argumenten till trots är det nog så att föreställningen om ett örike är avgörande för valet av preposition. Vi säger också på Färöarna, på Island, på Cuba och på Malta, trots att Färöarna består av flera öar och trots att de tre sistnämnda är självständiga länder. Så regeln om att det heter på Åland men i landskapet Åland skall vi inte rucka på, det är fråga om ett så etablerat språkbruk.

Men alldeles lätta är inte prepositionsfrågorna i motsvarande fall. När det gäller kommuner är prepositionen i de allra flesta fall i, t.ex. i Houtskär, i Korpo, i Kumlinge. Observera skillnaden mellan i Brändö, som (om vi håller oss till Åland) avser kommunen eller byn Brändö, och på Brändö som avser ön Brändö, vilken i sin tur har gett kommunen och byn deras namn. Ett undantag från regeln om i vid kommunnamn är eventuellt Kökar; för mig är det naturligt att säga att jag har varit på Kökar. Men det är möjligt att jag då snarare tänker på ögruppen än på kommunen. Antagligen borde man tala om t.ex. skatteöret i Kökar.

Mikael Reuter