Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

En stund med ordinarie kanslirådet

Reuters ruta 2/11 1990

"[Åbotågen tycks] köra snabbare på finska än på svenska. Ty så här kungörs det: 'Hetken kuluttua saavumme Perniöön' men på svenska: 'Om en stund anländer vi till Bjärnå'. Betyder inte stund i praktiken 10-15 minuter och inte två minuter? Vad säger HBL:s språkguru Mikael Reuter?"
Bror-Erik, H:fors
(i tidningen MellanNyland)

Ja, vad menar vi riktigt med en stund? Jag måste nog tänka en stund innan jag svarar på den frågan.

Det finns många ord i språket som får sin betydelse bestämd av sammanhanget och av förväntningarna hos talaren/skribenten och lyssnaren/läsaren. Jag tänker inte nu på självklarheter som pronomen (du, denna) och vissa adverb (här, nu), utan på t.ex. adjektiv som kort och djup och substantiv som en bit, ett tag och en stund.

Vad menar vi när vi säger att det är kort väg någonstans? 100 meter? En kilometer? Tio mil? Det beror helt på vad vi förväntar oss, och om vi t.ex. tänker gå eller åka bil eller flyg. När är vattnet djupt? För föräldrar med småbarn är en meter eller två mer än nog, men för kaptenen på Sverigebåten behövs det tiodubbla och djuphavsforskaren kanske förväntar sig minst tusen meter.

På samma sätt är det med stund. Åker vi tåg är väl två eller tre minuter en lagom stund för att göra oss i ordning, medan den förälskade ynglingen som ber sin tillbedda stanna hos sig en stund förmodligen hoppas på en betydligt längre tid. Så i det avseendet finns det inte någon orsak att klaga på SJ:s svenska.

För övrigt betackar jag mig för benämningen "språkguru". Det räcker bra med t.ex. språkexpert.

***

Var vänlig och förklara besätta ordinariter, ordinariterbesätta en tjänst. Är det gammalt kanslispråk? Jag hittar det inte i någon ordbok.
S.M., Vasa

Formen ordinariter liksom dess motsats vikariter är rena latinet, men i Finland tycks den klassiska bildningen stå högt i kurs i en del kanslikretsar, för hos oss har formerna uppenbarligen gammal hävd. I Sverige är de okända, såsom framgår av ordböckerna.

Att de latinska adverben fortfarande hänger med i Finland beror säkert på att de inte är så lätta att ersätta med ett enkelt ord. Å andra sidan är det mera sällan vi behöver en sådan precisering ) det normala är ju att man utnämner en ordinarie innehavare när man besätter eller tillsätter en tjänst. Det är bara om den t.ex. länge har skötts av en vikarie som det kan vara skäl att säga att det skall utses en ordinarie innehavare eller eventuellt att tjänsten skall ordinariebesättas.

Motsatsen är att man utser eller tillsätter en vikarie eller tillförordnar någon att sköta tjänsten. Desto krångligare behöver det väl inte bli.

Här kan det vara skäl att påpeka att en vakans är en tjänst eller befattning som är vakant, dvs. som inte har någon innehavare. Använd alltså inte vakans i den allmänna betydelsen 'tjänst, befattning'.

***

I en notis i Svenska Dagbladet, "På nya poster inom UD" talas det om ambassadörer som skall "stå till chefen för utrikesdepartementets förfogande". Är det numera tillåtet att använda en sådan genitivform?
I samma notis omtalas "ambassadråd Per Anderman" och "kansliråd Mats Marling". Kan rådstitlar stå i obestämd form? Eller är det fråga om slarviga journalister igen?

Rådlös

När vi skall bilda genitiv till prepositionsuttryck som chefen för utrikesdepartementet eller Föreningen för nordisk filologi finns det i princip två möjligheter: antingen står huvudordet (chefen, föreningen) i genitiv, eller så lägger vi ett genitiv-s till det sista ordet i frasen. Valet står alltså mellan å ena sidan chefens för utrikesdepartementetet och Föreningens för nordisk filologi, å andra sidan chefen för utrikesdepartementets och Föreningen för nordisk filologis.

I modern svenska är den senare formen, s.k. gruppgenitiv, inte bara tillåten utan i allmänhet rentav rekommenderad. Men det finns fall då det är skäl att undvika den, gärna med någon form av omskrivning. Jag tänker på situationer där det finns en uppenbar risk för felsyftning, t.ex. i uttryck av typen "Chefen för utrikesdepartementets sekreterare" och "Sparbanken i Åbolands skogar" (om nu banken skulle äga några skogar). I sådana fall bör man säga t.ex. sekreteraren till chefen för utrikesdepartementet och de skogar som ägs av Sparbanken i Åboland.

Titlar på -råd står normalt i bestämd form före namnet: bergsrådet Per Persson. Men eftersom de flesta titlar numera används i obestämd form, har detta börjat färga av sig också på dem som av tradition alltid haft bestämd form, däribland olika råd. Men mitt råd är att vi än så länge skall hålla fast vid den bestämda formen, som för de flesta är den enda tänkbara.

Mikael Reuter