Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Deprimerande deklination?

Reuters ruta 2/2 1990

Det har nyligen diskuterats om finlandssvenskan är ett särskilt språk. Dessvärre verkar utvecklingen att gå i den riktningen. I södra Finland tycks finskans inflytande vara så stort, att känslan för svenskan helt har försvagats. Man accepterar uttryck som är omöjliga att förstå i Sverige, ibland också i Österbotten. I ett par tidningar har jag plockat en liten bukett av de värsta. Jag kan finska så pass bra, att jag förstår vilka uttryck som ligger bakom. Men hur borde det heta på god svenska?
1) Alla hälsas adjö från handen.
2) Det är fast i pengar.
3) Hon kastade sig religiös.
Och så ett exempel som inte har med finskan att göra: ”Få se om man inom den finska folkkyrkan klarar sig utan sådana missfall, som den svenskspråkiga minoritetens minoritet ställt till med i Terjärv”. Har inte missfall endast en bestämd, konkret betydelse?
Österbottning

Det är deprimerande att uppleva hur språket i vår främsta svenskspråkiga tidning i Finland, Hufvudstadsbladet, deklinerar. Varje dag kan man finna upprörande exempel på hur vårt modersmål förvanskas. Här några prov på s.k. svenska.
Stor rubrik: ”Oklart vem bär ansvaret”.
Bildtext: ”I Finland har vi mer smör än vet vad vi skall göra av med”.
Dagens skolor har kanske inte någon riktig modersmålsundervisning, men nog borde man väl ändå fordra något av dem som blir journalister och skall sätta rubriker och skriva text!
N-O. E., Esbo

Det här är två av de klagobrev som har kommit till rutan under de senaste veckorna. Av förståeliga skäl kan jag inte gå in på alla de exempel på dåligt språk som jag får mig tillsända, utan får lov att koncentrera mig på sådant som har allmänt intresse. Men jag noterar och arkiverar alla brev.

Innan jag går in på detaljer vill jag säga några allmänna ord om språket i våra tidningar och om finlandssvenskan i gemen.

Mycket tyder på att språkkänslan på finlandssvenskt håll har försvagats under senare år. Det är med största sannolikhet lättare att finna språkfel och otympligheter i massmedierna i dag än för tjugo år sedan. Men samtidigt bör vi akta oss för att dra alla skribenter över en kam. Det mesta som skrivs, t.ex. i Hbl, håller ganska bra standard. Det är bara det att vi inte lägger märke till det som är bra – av naturliga skäl är det felen som drar uppmärksamheten till sig.

Att det är så är helt riktigt: professionella språkbrukare borde inte få göra språkfel, inte ens av misstag och i brådskan. Det ligger ju i journalisternas och tidningarnas intresse att använda ett störningsfritt språk som bär fram budskapet utan hinder på vägen. Men vi skall inte bli för pessimistiska.

Eftersom den här språkspalten skrivs i Hufvudstadsbladet, och eftersom Hbl är en rikstidning, är det förståeligt att tidningen ofta hamnar i skottlinjen för kritiken. Ändå vågar jag hävda att språket i Hbl håller minst lika god standard som i de andra finlandssvenska tidningarna – de österbottniska tidningarna inräknade. Men språket borde vara ännu bättre, det håller jag med om.

Så till saken. Jag skall börja med den senare frågarens exempel.

Rubriken ”Oklart vem bär ansvaret” innehåller ett direkt språkfel. Trots den rubrikmässiga förkortningen är ”vem bär ansvaret” att betrakta som en bisats med s.k. indirekt anföring, och då måste vi ha ett som på subjektets plats: Oklart vem som bär ansvaret. Regeln är ju den att som måste sättas in när pronomenet är subjekt i bisatsen, medan pronomenet kan stå som objekt utan som:

Hon frågade vilka som var där.
Hon frågade vilka vi hade träffat.

Den citerade bildtexten behöver ingen kommentar. Där är det helt enkelt något som har totalhavererat.

Det första exemplet hos Österbottning motsvarar ett fall som jag tidigare har behandlat, nämligen ”tacka från handen”. I bägge fallen är det fråga om direkta översättningslån från finskans tervehtiä/kiittää kädestä. På svenska måste det formuleras på ett annat sätt, t.ex. han tar alla i handen när han säger adjö (om det var det som avsågs).

Uttrycket ”det är fast i” i betydelsen det beror på tycks vara ganska vanligt i vardaglig helsingforssvenska – jag har hört det flera gånger på sistone bland tvåspråkiga helsingforsare. Men korrekt svenska är det inte. I det aktuella fallet hade den rätta frasen uppenbarligen varit det är (en) fråga om pengar.

Slutligen har vi då uttrycket kasta sig, som är en riktig översättning av heittäytyä i mer konkreta bemärkelser, t.ex. han kastade sig in i politiken. Men i ett fall som det citerade är det otänkbart. Den närmaste svenska motsvarigheten till hän heittäytyi uskonnolliseksi är väl han (eller hon) gick och blev religiös.

Den sista frågan gällde missfall, och det är riktigt att det bara kan betyda ’för tidigt avbrutet havandeskap’. Man anar en kontamination mellan misstag och olycksfall.

Mikael Reuter