Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Yrkeshögskolor och försvarstillstånd

Reuters ruta 13/1 1989

I Hufvudstadsbladet ingick den 29 december på samma sida två rubriker, ”Taxell vill ha yrkeshögskolor” och ”BLI (dvs. barnträdgårdslärarinstitutet) blir fackhögskola?”. Uppenbarligen avses här samma sak. I artikeln om Taxell talas det om ”så kallade yrkeshögskolor som ligger mellan utbildningen på institutnivå och vetenskapliga högskolor”. Vidare sägs att yrkeshögskolorna inte skall vara inriktade på vetenskap, men att man skall kunna gå vidare från dem till de vetenskapliga högskolorna.
Vad skall nu den här nya typen av högskolor kallas? Finns det någon instans som beslutar om sådana termer på svenska?

Translator

Jag skall börja med att svara på den sista frågan.

Officiella svenska termer av detta slag slås naturligtvis slutgiltigt fast i samband med lagstiftningen. Våra lagar stiftas som bekant samtidigt på finska och svenska, och också förordningarna ges samtidigt på bägge språken. Det är alltså i sista hand riksdagen (i fråga om lagar) och regeringen (i fråga om förordningar) som fastställer termerna på både finska och svenska.

I praktiken är det ändå klart att varken riksdagsmännen eller ministrarna själva sitter och diskuterar de enskilda termerna. De lanseras i ett långt tidigare stadium under beredningen av lagar och förordningar i arbetsgrupper, kommittéer och ministerier.

I fråga om de svenska termerna har det sedan länge förekommit ett nära samarbete mellan framför allt statsrådets translatorsbyrå, justitieministeriets granskningsbyrå, riksdagens svenska byrå och svenska språkbyrån vid Forskningscentralen för de inhemska språken. En grundprincip har varit att man i första hand har försökt hålla sig till samma terminologi som i Sverige och alltså i mån av möjlighet utnyttjat redan existerande svenska termer.

Från och med i år har detta samarbete fått fastare former genom att den tidigare avsomnade Statsrådets svenska språknämnd har återuppväckts av regeringen. Nämnden består av representanter för de fyra ovan nämnda byråerna, och den har till uppgift att verka för ett bättre svenskt förvaltningsspråk och att samordna språkbruket inom statsförvaltningen. Den har i och för sig inte direkt beslutanderätt i t.ex. termfrågor, men man kan utgå ifrån att dess rekommendationer normalt kommer att följas.

En av de frågor som nämnden behandlade vid sitt första sammanträde var faktiskt just vad man på svenska skulle kalla den föreslagna nya typen av lägre högskolor, finskans ammattikorkeakoulu.

Frågan var intressant på flera sätt. För fackhögskola talar att detta är en befintlig term i Sverige, enligt Svensk ordbok ”högskola med specialiserad utbildning (som är målinriktad på visst yrke)”. Å andra sidan har den termen en annan och något vidare innebörd än den som är aktuell i Finland. Till fackhögskolorna hör nämligen också vetenskapligt inriktade högskolor som tekniska högskolor, veterinärhögskolor och lantbrukshögskolor.

Den nya typ av högskola som planeras inom undervisningsministeriet är, som framgår av frågan, inte avsedd att vara jämställd med de nuvarande universiteten och högskolorna. Det är snarare fråga om att det som nu är ett slags eftergymnasial yrkesutbildning (t.ex. sjukskötarutbildningen) skall få status av högskolor med 2–3-årig utbildning. De skall inte leda till egentlig akademisk examen, men ge behörighet för fortsatta studier i motsvarande vetenskapliga högskolor.

Många faktorer talade därför för att man skulle lansera den nya termen yrkeshögskola. Det var inte bara det att fackhögskola var upptaget i en lite annan betydelse, utan också att vi på det sättet får den logiska och prydliga raden yrkesskola, yrkesinstitut, yrkeshögskola. Associationen till yrkesskola och yrkesinstitut gör också att termen yrkeshögskola bättre än fackhögskola för tankarna just till en högskola på något lägre nivå.

Statsrådets svenska språknämnd rekommenderar följaktligen att den nya typen av yrkesutbildande högskolor skall kallas yrkeshögskolor.

Ett annat ord som språknämnden fick ta ställning till gällde något som också nyligen har diskuterats i offentligheten. En parlamentarisk kommitté har nämligen utrett frågan om krigstillstånd och andra slag av undantagstillstånd, och i det sammanhanget kommit fram till att man av olika bl.a. utrikespolitiska skäl borde undvika att använda termen krigstillstånd (sotatila). En motivering är att uttrycket ”utlysa krigstillstånd” kan förväxlas med ”förklara krig”.

På finska har man bestämt sig för att ersätta sotatila med puolustustila. Kan man tänka sig en direkt svensk motsvarighet och tala om att utlysa försvarstillstånd?

I första hand tycks de flesta reagera negativt och tycka att försvarstillstånd verkar främmande. Många sakskäl talar emellertid för en sådan term, och språkligt är det inget fel på den. När man har hört ordet några gånger vänjer man sig dessutom vid det. De flesta länders krigsministerier har ju också blivit försvarsministerier.

Statsrådets svenska språknämnd har därför gett grönt ljus också för termen försvarstillstånd.

Mikael Reuter