Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Stiga av i östra Nyland

Reuters ruta 12/5 1989

”Kampen, ändstation – vi ber passagerarna avlägsna sig från tåget” säger en vänlig stämma varje gång metron bär mig dit. Är det bara i mina öron som ”avlägsna sig” passar illa i detta fall?
G.L., Helsingfors

Det är det helt säkert inte. En annan frågeställare skriver så här: ”Varje gång jag stiger av metron vid Kampen fylls jag av oppositionella tankar när passagerarna uppmanas att ’avlägsna sig’ från tåget – ’pyydetään poistumaan junasta’. Kan man inte be passagerarna stiga av tåget??”

Jag håller helt med om detta. Uppmaningen att ”avlägsna sig” är olämplig på två sätt.

För det första säger man inte att man avlägsnar sig från ett tåg eller en buss om man menar att man stiger av eller går av. Hur skulle det låta om man gav någon instruktionen att ”avlägsna sig från tåget” i Bennäs och ta bussen till Jakobstad? Däremot är uttrycket ”avlägsna sig från tåget” tänkbart om tåget gör en stunds uppehåll och man uppmanar någon att inte avlägsna sig för långt från tåget för att inte missa det när det startar igen.

För det andra – och det är väl det som man reagerar mest på – har uttrycket be någon avlägsna sig nästan alltid en bibetydelse av att man bryskt uppmanar denne att ge sig iväg. Uppmaningen i metrotåget låter alltså oartig.

Slutligen kan man konstatera att avlägsna sig har en mera formell klang än t.ex. stiga av. Jämför t.ex. ”Passagerarna får inte avlägsna sig från tåget förrän tullkontrollen är klar” och ”Man får inte stiga av tåget förrän det har stannat på stationen”. Kanske författaren till uppmaningen i metrotåget har tyckt att det är för vardagligt och simpelt att säga stiga av? Det är lite som när äldre skollagstiftning använde uttrycket ”besöka skola” i stället för ”gå i (en) skola”. 

***

Hur är det med benämningarna på östra delen av Nylands län? Heter det Östra Nyland eller Östnyland eller är båda gångbara? Båda används i varje fall t.ex. i namnen på tidningen Östra Nyland och Radio Östnyland.
B.H., Liljendahl

Det finns teoretiskt sett tre möjligheter att omtala den östra delen av en ort eller den östra av två likartade orter: det fristående adjektivet östra eller sammansättningar på Öst- eller Öster-, alltså typerna Östra Nyland, Öståboland och Östergötland (och på samma sätt naturligtvis västra, Väst- och Väster-). Av dem är sannolikt sammansättningarna på Öst- de minst vanliga om man ser till bruket i både Finland och Sverige.

Utan några som helst statistiska belägg vågar jag förmoda att typen med fristående adjektiv (östra, västra) är vanligast i Finland, medan sammansättningar på Öster- och Väster- tycks ha en rätt stark ställning i Sverige – men bara när det gäller fasta namn (jfr Östergötland och östra Svealand).

I första hand rekommenderas därför typen östra Nyland, norra Karelen, södra Tavastland. Genom att det inte egentligen är fråga om direkta namn kan adjektivet vanligen skrivas med liten bokstav.

Typen Östnyland har väl snarast uppstått under inflytande av adjektivet östnyländsk och åtminstone för Nylands vidkommande fått sin spridning främst genom lokalradion (Radio Östnyland, Mellannyland, Västnyland). Tidningarna, som återspeglar den gamla traditionen, heter som bekant Östra Nyland och Västra Nyland.

För svenska Österbottens vidkommande tycks emellertid Sydösterbotten och Nordösterbotten ha gammal hävd. De är också praktiska på det sättet att de kan reserveras för södra respektive norra delen av svenska Österbotten, medan Södra Österbotten och Norra Österbotten kan användas som motsvarighet till Etelä-Pohjanmaa och Pohjois-Pohjanmaa, dvs. i stort sett områdena från Vasatrakten söderut och från Karleby norrut.

Någon gång har jag sett försök att introducera Västernyland och Östernyland enligt samma modell som Västergötland och Östergötland, men de faller framför allt på att de inte har något stöd i det faktiska språkbruket.

Mikael Reuter