Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Påtala finsk stavning

Reuters ruta 10/11 1989

I både Vasabladet och Hufvudstadsbladet har jag lagt märke till att verbet påtala används på ett i mitt tycke alldeles felaktigt sätt.
Man påtalar väl något som man ogillar, som är skevt eller på tok och behöver rättas till. Men i en insändare för några dagar sedan sades det att man hade påtalat behovet av nya färjor mellan Pargas och Nagu. Man kan väl inte påtala ett behov?

G.N., Vasa

Det är helt riktigt att påtala bara kan användas om man pekar på något klandervärt. Man påtalar alltså brister, försummelser och dylikt, men inte behov.

I det aktuella exemplet med färjorna kan det naturligtvis vara fråga om en direkt felanvändning av ordet påtala, men det är också möjligt att det i själva verket snarast var en s.k. kontamination, dvs. en sammanblandning av två uttryck eller rentav två tankar. I och med att man påpekar, framhåller eller understryker ett behov så är det ju samtidigt underförstått att det föreligger en brist. Och det var kanske just den bristen, alltså den otillräckliga färjkapaciteten, som föresvävade insändarskribenten när han använde ordet påtala.

***

För en tid sedan kom det tillsammans med en telefonräkning en broschyr med reklam för knapptelefoner. Rubriken var ”Haloo ... Sluta veva på nummerskivan!”. Stavningen är minst sagt osvensk, och grafiskt fanns det inga hinder att skriva hallå.
Också elräkningen åtföljdes nyligen av en broschyr, och där talades det bl.a. om skåp av ”jenkkimodell”. Också ”jenkka” och ”jumppa” ser man ofta stavade så här med dubbelkonsonant som i finskan. Och i en dagboksvers härförleden kallades en viss färgstark kanslichef ”Buntta” med två t.
När det gäller vokaler kommer det ofta in ett onödigt bindestreck enligt finskt mönster. Liksom i kuorma-auto och auto-onnettomuus får vi ”kvinno-organisation” och ”fiskeri-inspektör”. Det är väl inte att rekommendera?
Översättare

Jag vet inte hur man har tänkt sig att formulera stavningsreglerna bland dem som vill se finlandssvenskan som ett eget språk, men vi som håller på att vårt språk är svenska vill nog också stava det som svenska. Det innebär i praktiken att vi följer stavningen och stavningsprinciperna i Svenska Akademiens ordlista.

Vad gäller Haloo-broschyren råkar jag veta att den var ett olycksfall i arbetet; språket i den svenska versionen lämnade också en hel del annat att önska. Tyvärr upptäcktes misstaget först efter att den hade gått ut.

Jenkki, jenkka, jumppa och Buntta strider alla mot den stavningsprincip som säger att vi aldrig dubbeltecknar en konsonant som står efter en annan konsonant, även om k, p och t i dessa fall uttalas som relativt långa i synnerhet i vissa varianter av finlandssvenska.

Yankee skrivs i svenskan på engelskt vis, och det finska lånordet jenka skrivs enligt SAOL med ett k. I Sverige säger och skriver man gympa, vilket väl känns onaturligt för de flesta finlandssvenskar. Just i sådana vardagsord kan vi gott tillåta oss regionala avvikelser, men principerna för stavning skall vara desamma, och därför bör vi i så fall skriva jumpa. Enligt samma princip bör också Buntas namn skrivas med ett t.

Kvinnoorganisation, fiskeriinspektör och lottoomgång skall naturligtvis skrivas utan bindestreck. Detsamma gäller självfallet t.ex. sjukhusområde, som på vissa skyltar i Helsingfors skrivs ”sjukhus-område” under inflytande av finskans sairaala-alue.

Slutligen en kommentar till kyl- och frysskåpet av ”jenkkimodell”. Mig veterligen talar man inte om ”yankeeskåp” eller ”yankeemodell” på svenska. Det hade därför varit bättre, också med hänsyn till kundernas möjligheter att förstå texten, att helt sakligt skriva t.ex. kylskåp med separat frysdel.

Mikael Reuter