Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Michail

Reuters ruta 26/5 1989

Bland finlandssvenska dagstidningar är Hbl ensam om att skriva den sovjetiske partiledarens förnamn Mihail. Övriga tidningar skriver Michail i likhet med ledande dagstidningar i Sverige. Reglerna för translitterering av ryska namn är inte entydiga, men mot bakgrunden av den helt dominerande svenska formen Michail förefaller Hbl:s stavning osvensk (jfr att man på finska av tradition skriver Mihail).
Övriga ryssar med samma förnamn får dock ofta i Hbl heta just
Michail, så t.ex. i en notis på utrikessidan den 17 maj där det talas om en ny medlem av centralkommittén vid namn Michail Nenasjev. I en notis strax ovanför talas det om Mihail Gorbatjovs utrikespolitik. Hur skall vi riktigt ha det?
Språkvetare

Ryska namn skrivs i original med kyrilliska bokstäver, och måste därför antingen transkriberas eller translittereras om de skall återges med latinska bokstäver i t.ex. svensk text. Att transkribera innebär att man försöker återge uttalet så noga som möjligt enligt ett visst ljudbeteckningssystem, medan translitterera avser att man i princip överför skriften tecken för tecken.

Ryska namn brukar av tradition translittereras, vilket innebär att varje tecken i det kyrilliska alfabetet motsvaras av en bokstav eller en kombination av bokstäver i det latinska alfabetet. Men det finns ingen enhetlig princip för translitterering, utan den görs på olika sätt i olika språk (i motsats till det internationella systemet pinyin för transkribering av kinesiska namn). För de nordiska språkens del har man enats om vissa huvudprinciper, men inte uppnått full enighet.

Det stämmer att det också råder en viss vacklan i fråga om translitterering av ryska namn på svenska, inte minst just när det gäller det ach-ljud som finns i namnet Michail (det kyrilliska alfabetets x). Men alternativet till en stavning med ch är inte ett enkelt h, utan kh. I själva verket är det så att boken Ryska namn (utgiven av de nordiska språknämnderna 1970) bara upptar möjligheten kh för kyrilliskt x, alltså t.ex. Mikhail, Tjekhov och Khrusjtjov.

Det har i varje fall visat sig att den rekommendationen inte har följts särskilt väl i praktiken. Både massmedier och uppslagsverk har nära nog genomgående skrivit Michail, Tjechov och Chrusjtjev. Förra hösten fördes en debatt i Dagens Nyheter om detta, och bland annat den kommande stora Nationalencyklopedin meddelade att den kommer att gå in för skrivningen med ch. Så skriver också uppslagsverket FOCUS. Svenska språknämnden har nu beslutat att i den kommande utgåvan av Skrivregler ta med bägge alternativen.

Resultatet av detta är att svenskan går en annan väg än danskan och norskan, där man fortfarande håller fast vid skrivningen med kh. Saken skall visserligen diskuteras inom Nordiska språksekretariatet, men det ser inte ut som om det gick att få till stånd en enhetlig nordisk linje.

I svenskan dominerar alltså stavningen med ch som i Michail, Tjechov och Chrusjtjev, och det motsvarar också bra den finlandssvenska traditionen – jag tror att stavningen Mikhail skulle kännas ganska främmande här. Däremot är en stavning med enbart h som i ”Mihail” klart stridande mot både svenska och nordiska regler för translitterering.

Det finns också en annan punkt där svenskan på senare tid har gått ifrån den tidigare samnordiska rekommendationen. Det gäller transkribering av tonande s-ljud och sje-ljud. Enligt Ryska namn skrivs dessa lika som motsvarande tonlösa ljud, alltså som s och sj, t.ex. i Aserbajdsjan. Den nya rekommendationen är att de skall skrivas z och zj som i Azerbajdzjan, och så skriver de nya uppslagsverken och de flesta tidningarna. Mycket tyder på att man också åtminstone i danskan kommer att gå in för samma skrivsätt.

Mikael Reuter