Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Mera om skatteöret

Reuters ruta 6/1 1989

Det har – inte helt oväntat – kommit flera reaktioner på den ruta för två veckor sedan som handlade om skatteöret och om uttaxeringen per skatteöre. Gemensamt för dem är att de framhåller det oegentliga i att använda ordet skatteöre ensamt i betydelsen ’uttaxering per skatteöre’.

Tore Modeen, professor i komunalrätt och kommunal ekonomi, skriver så här: ”Skatteörena är taxeringsunderlaget i en kommun. Vid den årliga taxeringen påförs kommunmedlemmarna skatteören, vilkas antal är beroende av deras beskattningsbara inkomster. Härvid motsvaras en mark av ett skatteöre.
Skattesatsen fastställs sedan med ledning av kommunens behov av skatteintäkter. Är skattesatsen 15 penni betyder detta att kommunmedlemmen måste betala 15 penni på varje honom påfört skatteöre (mark).
Skatteöret har denna exakta innebörd. Man har ej rätt att använda detta begrepp i annan betydelse. I så fall uttrycker man sig på ett sätt som måste leda till missförstånd.
Står det i tidningen (såsom tyvärr ofta sker) att skatt(e)öret stiger i en kommun är det således felaktigt, då man avser att skattesatsen stiger.
Vi skall alltså använda uttrycket fastställande av skattesats som betyder detsamma som uttaxering per skatt(e)öre, enligt den terminologi som används i Finlands kommunallag. I Sveriges nya kommunallag kommer att användas det förstnämnda uttrycket. Eftersom systemet där i stort sett motsvarar vårt kan vi tryggt utnyttja denna term. Alternativt duger också skatteuttag. --- Låt oss alltså skriva ”skattesatsen stiger/sjunker i X kommun.”

En annan brevskrivare förundrar sig över att vi fortfarande i skattesammanhang håller fast vid benämningen ören. Han slår ett slag för benämningen skatteprocent eller möjligen skattepenni, och framhåller samtidigt att man i fråga om skattesats (liksom skatteprocent) kan tala om dess storlek men inte dess belopp, eftersom belopp avser något helt annat.

”Att tala om skattöret i Ekenäs, eller Pargas, är nonsens i och med att ordet redan har en annan betydelse”, framhåller samme brevskrivare vidare.

Jag tackar för de klargörande påpekandena, även om jag fortfarande vågar hävda att den beskrivning som gavs i rutan för två veckor sedan (och som i huvuddrag byggde på justitierådet Henrik Grönqvists utredning) var riktig.

Alla brevskrivare är eniga med mig om att fi. veroäyrin hinta i varje fall inte skall översättas med ”skatteörets pris”. Likaså är vi eniga om att uttaxering per skatt(e)öre är det officiella uttrycket, som naturligtvis är gångbart i alla sammanhang, och att skattesats i princip är samma sak, fast uttryckt i procent av den beskattningsbara inkomsten i stället för i penni per skatteöre.

Jag förstår bra de experter som förfasar sig över att ordet skatteöre inexakt används i betydelsen ’uttaxering per skatteöre’. Formellt sett är det självfallet inte korrekt. Ändå vågar jag stå fast vid att det inte bör betraktas som ett fel att i journalistisk och annan informell text göra på det sättet. Så fungerar helt enkelt språket i många liknande fall.

***

I rutan för två veckor sedan gjorde jag en jämförelse med uttrycket ”banan är 400 meter” i stället för ”banans längd är 400 meter” (eller banan är 400 m lång). Ett annat lite liknande exempel vore ”Kalle är 15 år”. Vi kan också jämföra med engelskan, där pris anges på detta sätt: ”How much is it?” Exemplen är kanske inte helt parallella med ”skatteöret i Ekenäs är 16,5 penni”, men samma språkliga tendens är det fråga om. Och säger vi att skatteöret stiger så är det helt jämförbart med att spriten stiger – rent språkligt sett alltså.

***

Jag tror att vi får vara realister: en så lång term som uttaxeringen per skatteöre har föga chanser att slå igenom helt i t.ex. tidningsspråket. Vill vi undvika att folk talar om ”skattörets pris” eller ”skattörespriset” – och det vill ju alla som har uttalat sig i frågan – så får vi lov att erbjuda något kort och bra uttryck.

Ett sådant är skattesatsen, eller varför inte skatteprocenten. Det enda problemet är att man nästan är tvungen att precisera att det är fråga om den kommunala skattesatsen, eftersom den skattesats som var och en av oss drabbas av också bestäms av inte minst statsskatten. Dessutom måste den kommunala skattesatsen alltså anges i procent, inte i penni som många är vana vid. Jag är emellertid gärna med om att dra en lans för skattesatsen.

Men jag är envis nog att hålla fast vid att vi bör acceptera att man i informella texter talar om att skatteöret stiger med 0,5 penni. Det kan inte gärna leda till missförstånd, trots att det naturligtvis är oriktigt i strikt formell bemärkelse. 

Mikael Reuter