Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Mediekunskap och frikommunsförsök

Reuters ruta 3/2 1989

Häromdagen stod det i Hufvudstadsbladet att svenska språkbyrån numera rekommenderar pluralformen massmedier i stället för massmedia. Varför gör man det? Formen massmedia är ju vanlig både i Sverige och Finland, och vi skriver ju också centra och fakta. Medier får mig att tänka på spiritism.
Classicus

Både medier och media är i princip korrekta former i den mening att de tas upp i Svenska Akademiens ordlista. Men ända sedan ordet medium började användas i svenskan i den moderna betydelse som vi har i sammansättningen massmedium, har språkvårdare i både Sverige och Finland rekommenderat pluralformen medier. Något nytt påfund är det alltså inte, utan rekommendationen har minst tjugo år på nacken (den hävdas t.ex. med kraft i K-H. Dahlstedts bok ”Massmedierna och språket” från 1970).

Att formen massmedia är så stark i svenskt språkbruk beror på att vi lånat in ordet direkt från engelskans mass media. Ordet används ju företrädesvis i pluralis både i engelskan och svenskan. Men det finns två vägande argument för pluralformen medier.

För det första är det så att pluralformen -er är regel i svenska ord på -ium och -eum, t.ex. akvarier, gymnasier, museer, seminarier, stipendier, studier. Centra och fakta kan inte här anföras som motargument, eftersom de inte har en singularform på -ium/-eum. Medier är ju också den form som används när ordet brukas i den gamla betydelsen (bl.a. om spiritistiska medier). Att använda olika pluraländelser för att skilja mellan två underbetydelser av samma ord strider mot alla förnuftiga principer.

För det andra har formen medier den fördelen att man på normalt sätt kan skilja mellan obestämd form (vissa massmedier) och bestämd form (massmedierna). Den latinsk-engelska pluralformen media gör alltså att vi förlorar möjligheten till en viktig syntaktisk distinktion.

Liksom mönstret från andra ord på -ium talar för pluralformen medier, visar det också att den naturliga svenska formen i sammansättningar är medie-, t.ex. mediekunskap, massmedieforskning (liksom akvariefisk och seminariedeltagare). Också den formen har rekommenderats av språkvetare från första början.

Min iakttagelse av språkutvecklingen i både Sverige och Finland säger att de rekommenderade formerna klart håller på att vinna terräng. För tio år sedan var media helt dominerande både som pluralis och som första led i sammansättningar, men i dag verkar medier respektive medie- att vara minst lika starka.

Utvecklingen återspeglas också i SAOL. I den 10 upplagan från 1973 var formerna jämställda, medan den 11 upplagan från 1986 har degraderat media till en s.k. även-form.

Slutligen bör jag väl påpeka att singularformen ”ett media” är lika oriktig som ”ett fakta”. 

***

Frikommuner är mycket aktuella just nu och i synnerhet frikommunsförsök eller frikommunsexperiment. Men hur skall vi ha’t? I Sverige, som är föregångsland även i fråga om frikommuner, talar man genomgående om ”frikommunförsök”. Hos oss vacklar bruket; den ena dagen läser vi om frikommunsförsök, den andra om frikommunförsök.
BHF

Frågan om vi skall ha s eller inte i fogen vid sammansatta ord hör till de besvärliga problemen i svensk ordbildning. Men det finns en tumregel som är relativt allmängiltig, nämligen den som säger att vi i normala fall skall ha ett s i fogen när förleden i sig är en sammansättning. Vi säger alltså bokverk men ordboksverk, elevgrupp men skolelevsgrupp. Vissa undantag finns, men så vitt jag kan se bör de inte gälla sammansättningar med en förled på -kommun.

Det riktiga är enligt min logik och språkkänsla att säga och skriva frikommunsförsök och frikommunsexperiment. Att vissa rikssvenskar – i synnerhet tekniker och byråkrater, förefaller det mig – numera ofta gör fel på den här punkten, bör inte hindra oss från att följa den gamla regeln.

Mikael Reuter