Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Människor och personer ... och det där

Reuters ruta 28/7 1989

I en notis häromdagen stod det att 1 722 mänskor hade sökt sig till de svenskspråkiga gymnasierna i vårens gemensamma elevantagning. Är det inte fråga om personer? Mänskor låter så kollektivt i mina öron – ansökningarna görs ju av individer.
G.T., Åbo

Det stämmer att mänskor låter besynnerligt här, och bör ersättas med personer, elever el.dyl. En orsak är säkert den som frågaren nämner, nämligen att människor ofta används i kollektiva sammanhang. Man talar om människomassor, och det skulle i och för sig gå bra att säga att det var 1 722 människor på torget.

I det citerade fallet med ansökningar till gymnasierna är emellertid användningen av mänskor påfallande på ett sätt som gör att man också börjar undra vad det är för andra varelser än människor som kan tänkas söka in.

Slutligen några ord om formerna människa och mänska. Båda är upptagna i Svenska Akademiens ordlista, men mänska betecknas som ”mest skönlitterärt och vardagligt”. Att skriva mänska i stället för människa i vanlig sakprosa tycks vara betydligt vanligare i Finland än i Sverige, men det hör till de ”statistiska finlandismer” som vi gott kan undvara. Det är snarare ett tecken på bristande stilkänsla än på modernt språkbruk.

***

Jag noterade att rutan av den 5 maj använde när trots att då skulle vara på sin plats: ”När dessutom den finska termen är ongelmajäte ...” Jag minns väl min modersmålslärare då han poängterade att när endast används vid fråga.
Hur är det numera,
när används allt oftare på tokiga ställen.
A.B-M., Esbo

När är dels ett adverb, och kan då användas bl.a. för att inleda en fråga. Här var det emellertid fråga om konjunktionen när, som används för att ange i första hand den tidpunkt då något skedde (så gjorde man inte när jag var ung). Men som konjunktion kan när också användas utvidgat med funktion som orsaksmarkör.

Det är fråga om en ganska naturlig betydelseglidning. Svensk ordbok ger exemplet ”när du inte vill gör inte jag det heller”. Den meningen kan egentligen tolkas på två sätt: antingen ’vid sådana tillfällen då du inte vill gör inte jag det heller’ eller ’eftersom du inte vill gör inte jag det heller’.

Det sätt på vilket jag använde när motsvarade alltså en av de funktioner som ordet kan ha. Men jag håller med om att det kunde ha varit bättre att skriva då eller rentav eftersom för att klart framhålla orsakssammanhanget.

***

Jag har märkt att finlandssvenskarna gärna stoppar in uttrycket ”... och det där” i sitt dagliga tal, och då i slutet av en mening. Som rikssvensk associerar jag till ”och så vidare”, men tycker att det förekommer även på ställen där och så vidare inte passar in. Uttrycket blir ibland till ”... och det där, att att ...”, men är väl då närmast avsett att vinna tid med. Vad säger Rutan om detta fenomen? Är det en ”oäkting” som borde undvikas, eller behållas som en symbol för finlandssvenskans särart gentemot rikssvenskan?
Skåning

Någon symbol för finlandssvenskans särart har jag svårt att se uttrycket som. Snarast är det fråga om en symbol för talarens språkliga osäkerhet. Sådana osäkerhetsuttryck finns i olika varianter i olika språk, och hur denna finlandssvenska specialitet har uppstått är svårt att säga. Men nog misstänker jag ett finskt ”... ja tuota noin ...” i bakgrunden.

Uttryck av den här typen är alltså främst osäkerhetsmarkörer. Talaren vet inte riktigt om han har fått sagt det han vill säga, eller om han borde lägga till ytterligare något.

Samtidigt kan sådana uttryck användas som pausfyllnad medan man söker ord och funderar på kommande formuleringar, det som frågaren kallar att vinna tid. Inte minst kan det vara viktigt att fylla pauserna om man vill behålla ordet och inte låta samtalspartnern ta över, vilket lätt sker om man gör en paus i talet.

Detta avslutande ”och det där” är uppenbarligen inte riktigt detsamma som det ”det där” eller ”det däran” eller ”dehäran dedäran” eller (hos enstaka individer) ”den här” som används som allmän tveksamhetsfras inne i meningar – likaså bara i Finland. Också i det fallet har finskan en tydlig parallell i ”tuota” eller ”tuota noin”.

Det kan vara skäl att ge akt på sitt tal. Upprepas fraser av den här typen för ofta är det ytterst irriterande för den som hör på. Då är det bättre med rejäla pauser i talet om man behöver tänka till.

Mikael Reuter