Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ekonomer och annat folk

Reuters ruta 28/4 1989

Får man använda ordet ekonomist och hur skiljer sig dess betydelse från ekonom, bortsett från att ekonom är en titel i Finland?
Oekonomisk

Ekonomist är ett av de relativt få exemplen på engelska ord som har lånats i finlandssvenskan genom finskans förmedling. Liksom det finska ekonomisti har det börjat dyka upp under de senaste ca fem åren. Däremot tycks det inte över huvud taget förekomma i Sverige. Det nämns inte bland de lånord som tas upp i ett par nyligen utkomna böcker om engelskans inflytande på svenskan, och det vidkänns inte av de rikssvenska språkvårdare som jag har konsulterat.

Det engelska ordet economist avser snarare en nationalekonom än en företagsekonom, medan det enkla svenska ekonom i första hand används just om personer som sysslar med företagsekonomi. Det är därför inte alltid lämpligt att ersätta ekonomist rätt och slätt med ekonom, även om också detta ord kan användas i relativt allmän betydelse.

Ändå tycker jag inte att vi har orsak att acceptera ekonomist som ett gångbart lånord i finlandssvenskan. Det är ett ord med ganska vag betydelse, och dessutom ett ord som inte går att slå upp i någon svensk ordbok, eftersom det inte förekommer i Sverige. Tycker man inte att ekonom är gångbart i ett visst sammanhang, är det betydligt bättre att ta till ett annat ord eller uttryck som är etablerat i svenskan och som förstås av läsarna eller lyssnarna, t.ex. nationalekonom eller ekonomisk expert.

Titeln ekonom har enligt det nya examenssystemet i Finland ersatt diplomekonom som akademisk titel också för dem som avlägger examen vid Svenska handelshögskolan. Tidigare var det bara de som utexaminerades från finska handelshögskolor som kallades ekonomer. Motsvarande titel i Sverige är som bekant civilekonom.

***

I en tidigare ruta har påpekats att man oftare borde ersätta ordet människor med folk. Min egen subjektiva uppfattning är att man i finlandssvenska medier använder folk oftare än i Sverige. Dessutom tycker jag att det verkar nedsättande. Journalisterna är något slags högre andeväsen, medan de, om vilka de skriver, är en odefinierad massa av lägre rang. Ett allmännare bruk av t.ex. vi, människor, flera personer skulle för mig kännas mer jämlikt. Det här är, som sagt, subjektivt. Andra, också andra rikssvenskar, tycker kanske annorlunda.
Sveas barn

Någon statistik över användningen av folk i finlandssvenska och rikssvenska tidningar finns det inte, så det vågar jag inte yttra mig om. All sannolikhet tyder i varje fall på att det snarare kan förväntas vara på det sättet som en frågeställare i december förmodade, nämligen att denna användning av folk är mindre vanlig i finlandssvenskan eftersom det inte finns någon direkt motsvarighet till den i finskan.

Själva ordet folk har ju flera betydelser. Svensk ordbok tar upp tre huvudbetydelser: 1. större mängd människor med gemensam kultur och gemensamma intressen (folkslag, folket i ett visst land eller område osv.), 2. majoritet av lägre samhällsklasser inom en nation (i motsats till ”herrarna”), 3. genomsnittlig grupp människor. Till den tredje gruppen hänförs också den neutrala betydelsen ”människor, personer”.

Jag håller definitivt inte med Sveas barn om att det ligger något nedsättande i det folk som vi har i uttryck som det var mycket folk på utställningen; folk tycks ha väldigt olika uppfattning om den här saken; det är allt vanligare att folk tar bilen till jobbet; företaget behöver specialutbildat folk; vad skall folk tro? – för att inte tala om kan du inte bära dig åt som folk?. Här råder det inte heller någon skillnad mellan rikssvenskt och finlandssvenskt språkbruk.

De som tror att användningen av folk är nedsättande har antagligen stirrat sig blinda på betydelsekategori 2 ovan, alltå ”folket” i motsats till makthavarna, ”herrarna”. Men det är alltså fråga om en helt annan betydelse av folk.

Så finns det också några äldre vänner av ordning som drar sig för att använda det kollektiva folk med ett predikativ i pluralis, t.ex. folk är ofta sjuka nuförtiden. Den konstruktionen godkänns emellertid sedan länge av språkvårdarna, framför allt för att den är den enda tänkbara – man kan ju inte säga ”Folk är sjukt”.

Också om det finns en del folk som tycker som frågeställaren, kan vi alltså lugnt fortsätta att använda folk på det här sättet. Det är helt korrekt och stilistiskt neutralt, också enligt språkfolk i Sverige.

Mikael Reuter