Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Spela allan bland snesarna

Reuters ruta 18/11 1988

Jag har i rikssvensk radio hört leka Allan användas i betydelsen ’spela tuff, vara ”macho” (”han vill leka Allan”). Är detta uttryck, som torde vara okänt för finlandssvenskarna, helt nyuppfunnet? Finns det några belägg för hur det har uppstått?
En dialektal finlandssvensk motsvarighet till att lägga hö på stör är att
snejsa. Är snejsa en ren finlandism? I vilka delar av Svenskfinland används det?
K.W., Helsingfors

Att ”leka Allan” – eller vanligare kanske ”spela Allan” – innebär, som frågaren konstaterar, att spela tuff eller överlägsen. Den ”Allan” som det är fråga om är Alan Ladd, en amerikansk filmskådespelare i den hårdkokta stilen som förekom i gangster- och äventyrsroller på 1940- och 1950-talet.

Uttrycket ”spela allan” (vanligen skrivet med litet a) finns upptaget i Gibsons svenska slangordbok från 1969, och har alltså bevisligen minst 20 år på nacken. Med tanke på tiden för filmerna med Alan Ladd kan man anta att det är ca 15 år äldre.

Genom att det är ett typiskt vardagligt talspråksuttryck ser man det sällan i skrift, och det har inte funnit sin väg in i de vanliga ordböckerna (men det finns med i Svenska språknämndens ”Nyord i svenskan”, tryckt 1986). Liksom många andra slangbetonade rikssvenska uttryck har det inte heller fått någon nämnvärd spridning i finlandssvenskan.

Snejsa är en dialektal uttalsform av verbet snesa, som i sin tur är en avledning till snes (i vissa av våra dialekter uttalat snejs eller sneis). Inte heller snes och snesa förekommer över hela det svenska språkområdet (de är närmast nordsvenska), men de betraktas ändå som allmänsvenska ord och tas upp i alla gängse svenska ordböcker.

Grundbetydelsen av snes är stång eller stör eller ten (på vilken något träds). I den betydelsen har ordet använts framför allt om två saker: för det första en spetsig stör på vilken sädeskärvar eller knippen av hö träds för att torka, och för det andra en axel i en kvarn (i en väderkvarn axeln från den övre stenen uppåt).

I modernt svenskt riksspråk är det bara den förra betydelsen som är aktuell, nämligen en stör för sädeskärvar. Dessutom har det skett en betydelseförskjutning på det sättet att snes nu normalt betyder inte bara stören utan hela samlingen av sädeskärvar på och omkring den. Synonymer är skyl och krake, av vilka åtminstone det senare så vitt jag vet är ganska okänt i Finland.

Det intressanta är att ordböckerna bara talar om torkning av säd i samband med snes. Så vitt jag kan förstå har det att göra med att höet i Sverige i huvudsak har torkats på hässjor, dvs. längre torkställningar.

Verbet snesa innebär följaktligen att trä upp sädeskärvar o.dyl. på stör för att torka.

I finlandssvenska dialekter förekommer båda de nämnda betydelserna av snes, med lite olika spridning över det finlandssvenska språkområdet.

Att döma av beläggen i den finlandssvenska dialektordbokens samlingar har snes (med olika uttalsformer) i de österbottniska dialekterna använts bara om den lodräta axeln i en väderkvarn. Exempel på detta finns från nästan hela det svenska Österbotten.

I de åländska dialekterna förekommer bägge betydelserna, även om betydelsen sädes- eller höstör av förståeliga skäl är den enda som i praktiken är aktuell i dag.

För Åbolands vidkommande innehåller dialektordbokens arkiv enstaka belägg på snes i betydelsen axel i kvarn. Däremot tycks man inte i Åboland ha använt snes och snesa om hö och säd – man talar bara om att ”sätta på stör”.

Från Finby i östligaste Åboland till östra Nyland är däremot snes i betydelsen ’höstör’ vanligt, liksom verbet snesa. De dialektala formerna sneis och sneisa med bevarad gammal diftong tyder på att det är fråga om gamla dialektord, även om själva metoden att sätta hö och säd på stör enligt uppgift har introducerats under detta århundrade.

Mikael Reuter