Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Sammanskriv sammansättningar!

Reuters ruta 19/8 1988

Vad beror det på att det är så vanligt nuförtiden att sammansatta ord blir särskrivna, som t.ex. ”kassett spelare”, ”Europa turné”, ”50 års jubileum”? Håller reglerna på att ändras så att en sådan stavning har börjat accepteras?
Språkintresserad redaktör

Det stämmer att särskrivningar av typen ”kassett spelare” har blivit vanligare på senare tid, framför allt bland ovana skribenter (t.ex. skolelever). Tendensen är märkbar inte bara i svenskan (i Sverige såväl som i Finland) utan också i finskan.

Det skall i varje fall genast slås fast att ett sådant skrivsätt inte accepteras av vare sig svenska eller finska språkvårdare, trots att språkvårdare ju ofta beskylls för att alltför lättvindigt godkänna språkliga förändringar. Det är nämligen i detta fall fråga om ett direkt brott mot språkets struktur, en oförmåga att skilja mellan ord och fras.

Det är säkert inte bara språk vårdarna och modersmåls lärarna som inser att det är främmande för språk strukturen med ett sådant brott mot skriv traditionen och stavnings principerna ...

Vad tendensen beror på är ganska klart: det är fråga om påverkan från engelskan. Engelskan har här helt andra regler än svenskan och finskan, och det som vi i svenskan uppfattar som ett enda samansatt ord kan enligt engelskans språksystem bestå av två eller flera ord.

Det är då förståeligt att den som på sin kassettspelare läser cassette recorder frestas att skriva ”kassett spelare” eller ”kasetti nauhuri”. Men det är fråga om mer än ett brott mot skrivkonventionen. Fraseringen och betoningen i svenskan och finskan visar entydigt att det i våra språk är fråga om ett sammansatt ord, medan detta inte är fallet i engelskan. Jämför tvåordsuttalet (frasbetoningen) av namn som Hagnäs torg och Sörnäs strandväg med ettordsuttalet (sammansättningsbetoningen) i Salutorget och Källstrandsvägen – det är ingen tvekan om att det är den senare betoningstypen som används i kassettspelare.

Särskrivning i rubriker och på skyltar motiveras ibland med estetiska argument: om ordet måste delas på två rader, är det fult med ett bindestreck. En bank i centrum av Helsingfors stoltserar t.ex. med skylten VÄRDEPAPPERS FÖRVALTNING (på två rader). Men rätt blir ett sådant skrivsätt inte hur illa arkitekten än tycker om bindestreck.

En särskrivning av samma slag förekommer för övrigt också i gamla firmanamn som Universitets Apoteket och Finska Polystyren Fabriken. Där är det förstås inte fråga om påverkan från engelskan, utan det är ett minne från en tid då skrivsättet inte var så stabilt.

Exemplet ”50 års jubileum” tarvar en extra kommentar. Att det är fråga om ett sammansatt ord och inte en fras hör man på betoningen, och det riktiga skrivsättet är följaktligen 50-årsjubileum. Men här tror jag att felkällan är en annan än det engelska inflytandet: det är fråga om förväxling med typen 50 års äktenskap, 10 års arbete. Observera olikheten i betoning: i det förra fallet huvudtryck på femtio, i de senare fallen jämt tryck på det första och det sista av orden. Frasen 50 års jubileum skulle närmast förutsätta att man håller på och festar i femtio år ...

Ytterligare en typ av ordkombination som det är skäl att ta upp är den som består av firmanamn eller märke plus benämning på en vara el.dyl., t.ex. Electrolux dammsugare, Citizen armbandsur, Royal chokladstänger, Ahti familjesill. Det skrivsätt som jag har använt här är uppenbarligen det enda naturliga i exempel som dessa, trots att det egentligen inte har gammal hävd i svenskan. När efterleden är kortare rekommenderas i varje fall hopskrivning, i synnerhet när det är fråga om relativt kända begrepp: Volvobilar, Dominokex, Ahtisill.

***

Till förra veckans ruta om officiella ortnamn har jag fått ett par kommentarer som jag gärna vill ta upp.

En läsare undrade om det verkligen är rätt att tala om Ålands län (Ahvenanmaan lääni); bör det inte vara landskapet Åland (Ahvenanmaan maakunta)? Svaret är att båda finns. Ålands län, med landshövdingen i spetsen för länsstyrelsen, är liksom de andra länen en del av den statliga förvaltningen. Landskapet Åland är det självstyrda området med landsting och landskapsstyrelse. Geografiskt sammanfaller de två.

En annan läsare saknade sin hemkommun Västanfjärd bland de enspråkigt svenska kommuner som räknades upp. Men den förteckning som det var fråga om gällde kommuner med namn på båda språken, och Västanfjärd, liksom ett antal andra enspråkigt svenska kommuner i Åboland och Österbotten och alla kommuner utom Mariehamn på Åland, har inte något namn på finska.

Mikael Reuter