Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Nödvändiga bisatser

Reuters ruta 25/11 1988

Hur skall man förhålla sig till slutartikeln i determinativa konstruktioner? Är det absolut fel att skriva t.ex. ”de åsikterna som har framförts på mötet är ytterst välmotiverade”?
Vi vet ju att det i grammatikboken står att när relativsatsen är nödvändig så måste slutartikeln utelämnas. Var går gränsen mellan nödvändiga och icke-nödvändiga bisatser?

J.A., Helsingfors

Skillnaden mellan vad man brukar kalla nödvändiga och icke-nödvändiga relativa bisatser har betydelse dels för formen hos korrelatet (dvs. det ord som bisatsens som syftar på, vanligen subjektet eller objektet i huvudsatsen), dels för användningen av komma.

En nödvändig bisats kännetecknas av att den inte kan utelämnas med hänsyn till hela meningens struktur och betydelse. Vi kan för enkelhetens skull hålla oss till relativa bisatser. Låt oss se på följande tre exempelmeningar:
Alla bilar som tas i bruk efter 1990 skall vara försedda med avgasrening.
Jag hinner sällan se de teveprogram som visas mitt i veckan.
De åsikter som han framförde på mötet kan jag inte dela.

Stryker vi bisatserna i de här fallen ändras betydelsen i den första meningen totalt (den väsentliga restriktionen faller bort) medan de två andra meningarna blir stympade och förlorar det centrala i sin betydelse:
*Alla bilar skall vara försedda med avgasrening.
*Jag hinner sällan se de teveprogram.
*De åsikter kan jag inte dela.

I motsats till de nödvändiga bisatserna kan icke-nödvändiga bisatser ses som ett slags parentetiska tillägg, som tillför huvudsatsen ny information men inte förändrar dess mening. Icke-nödvändiga bisatser kan följaktligen strykas utan att detta har några direkta följder för huvudsatsen. Jämför:
De nya bilarna, som alla är försedda med avgasrening, är relativt miljövänliga.
Det här teveprogrammet, som sänds alla måndagar, har blivit mycket populärt.
Hans åsikter, som han bland annat framförde på mötet i går, är alltför konservativa för min smak.

Med struken bisats får meningarna förkortad form, utan att det väsentliga sakinnehållet förändras:
De nya bilarna är relativt miljövänliga.
Det här teveprogrammet har blivit mycket populärt.
Hans åsikter är alltför konservativa för min smak.

Vi kan nu gå tillbaka till frågan om det är fel att skriva: ”De åsikterna som har framförts på mötet är ytterst välmotiverade.”

Den frågan för oss direkt in på frågeställarens slutfråga, nämligen den om gränsen mellan nödvändiga och icke-nödvändiga bisatser. Faktum är nämligen att vi här har ett gränsfall, en mening vars bisats kan tolkas både som nödvändig och som icke-nödvändig.

Det avgörande är om vi skall anse ”som framförts på mötet” som någonting restriktivt (dvs. just de åsikter som framfördes på mötet, inga andra), eller om vi skall betrakta det som en form av tilläggsinformation (åsikterna är välmotiverade, och de framfördes på mötet).

Stryker vi bisatsen får vi meningen ”De åsikterna är ytterst välmotiverade”, och en sådan mening kan vi bra tänka oss. Förutsättningen är dock att man i så fall utgår från att åsikterna är kända eller nämnda tidigare, så att de inte bara preciseras genom relativsatsen ”som har framförts på mötet”. Enligt den tolkningen är det alltså fråga om en icke-nödvändig bisats.

Därmed kommer vi också in på frågan om kommatering. Här lyder grundregeln att kommatecken skall sättas kring icke-nödvändiga (parentetiska) bisatser, men inte kring nödvändiga bisatser – se exemplen ovan.

Den aktuella meningen kunde enligt detta preciseras som nödvändig respektive icke-nödvändig genom användningen av komma. Utan komma (som i frågan) borde den alltså betraktas som en nödvändig eller restriktiv bisats, och då bör åsikter stå i obestämd form:
De åsikter som har framförts på mötet är ytterst välmotiverade.

Med komma på båda sidorna av bisatsen skulle den i första hand tolkas som ett icke-nödvändigt tillägg, förutsatt att åsikterna står i bestämd form:
De åsikterna, som har framförts på mötet, är ytterst välmotiverade.

Observera i varje fall att varken reglerna eller tolkningarna är entydiga. Språkbruket vacklar, liksom språkbrukarnas känsla för meningar som dessa. Allting är relativt – inte bara de relativa bisatserna. 

Mikael Reuter