Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Kabaré på kaféet

Reuters ruta 30/9 1988

Är det rätt att skriva kafé, kafeteria, musikal, kabaré, kräm osv. med k i stället för c, som man nu ser i tidningarna dagligdags? Kryper man för majoriteten? Den åtminstone vill läsa korrekt svenska.
Dalsbruksbo

Stavningen av främmande ord är långt ifrån enhetlig och stabil i svenskan. Vissa inlånade ord har fått en fast försvenskad stavning, vissa har genomgående bibehållit sin utländska stavning och för en rätt stor mängd ord kämpar en försvenskad stavning med originalspråkets.

En allmän tendens har varit att lånorden småningom anpassas till svensk stavning. Äldre, etablerade lånord, framför allt från franskan, har fått en försvenskad form (t.ex. balkong, disträ), medan nyare lån, i synnerhet engelska, behåller sin ursprungsstavning (container, leasing).

Men också en motsatt utveckling förekommer. Av formerna bulevard och boulevard var den försvenskade bulevard huvudform i Svenska Akademiens ordlista 1950. I nästa upplaga 1973 hade formerna bytt plats, och den senaste upplagan från 1986 upptar den försvenskade formen bara som s.k. även-form, alltså en mindre rekommenderad form. Det engelska tejp som kom in 1973 hade från början bara sin försvenskade form, men den engelska stavningen tape dök upp som även-form i 11:e upplagan 1986.

Det är alltså fråga om två motsatta tendenser. Å ena sidan sker i vissa fall en successiv försvenskning (som när disträ helt har slagit ut distrait), å andra sidan håller i många fall de utländska stavningsformerna på att vinna terräng i SAOL.

Inte minst för de engelska lånens vidkommande får originalstavningen stöd av de ökande språkkunskaperna i samhället. Ändå kan fråga sig om inte de utländska stavningsformernas återkomst främst är en följd av ordlistans ändrade principer. De utländska former som tidigare upplagor av SAOL avrådde från men som nu accepteras på nytt har nämligen alltid haft en stark ställning i själva språkbruket.

Ett bra exempel är ordet cancer. I 9 upplagan från 1950 var kancer enda form, 10 upplagan från 1973 hade cancer el. kancer, medan den nya 11 upplagan har cancer som enda form. På liknande sätt har whisky trängt undan visky. SAOL 9 hade visky äv. whisky och SAOL 10 visky el. whisky, medan SAOL 11 har whisky som huvudform och visky som även-form. Också jos och juice har bytt plats, så att juice nu är huvudform.

Jag har skrivit så här mycket om den allmänna bakgrunden för att visa att stavningen med k i de anförda orden i frågan inte är något nytt påfund som man ”nu” ser i tidningarna. Lika lite har den något att göra med påverkan från finskan. För alla orden utom kafeteria har nämligen stavningen med k varit allenarådande i SAOL så länge orden förekommit där. Det finns ingen anledning att frångå denna etablerade stavning. Däremot är cafeteria huvudform, även om också stavningen med k accepteras.

Andra ord i SAOL som bara förekommer stavade med k är bl.a. kabin, kasino, konferencié och konjak (som alltså har behållit sin svenska form i motsats till whisky).

Vidare har kamouflage i den senaste upplagan tagits upp som huvudform före camouflage; i 10 upplagan var ordningsföljden den motsatta. I stället har de tidigare alternativa formerna kliring och kurry utgått, så att clearing och curry är de enda upptagna formerna i SAOL 11.

Ordet kräm är ett speciellt intressant exempel. De flesta människor har väl ingenting emot den svenska stavningen när det gäller skokräm, tandkräm och efterrättskräm, men så fort det blir fråga om en dyr kräm som damerna smetar på huden tycker man att det borde stavas crème. Vem vill nu sälja något så prosaiskt som ansiktskräm? Ändå är det fråga om samma ord, och det skall naturligtvis stavas på samma sätt oberoende av betydelse. Det är bara i det helfranska uttrycket crème de la crème som vi har kvar den franska stavningen.

Park and ride?

En annan sida av frågan om främmande ord är möjligheten att ersätta dem med inhemska. I en intervju på dagbokssidan i förrgår talades det om systemet park and ride – man åker bil til närmaste station och tar tåget in till centrum. För det finns det faktiskt sedan länge ett etablerat svenskt (och allmännordiskt) ord, nämligen infartsparkering. Jag hoppas det ordet tas i bruk också här när systemet byggs ut.

Mikael Reuter