Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Idrott och sport, hunger och svält

Reuters ruta 4/3 1988

En finskspråkig vän frågade mig om skillnaden mellan sport och idrott. Som exempel anförde han Sportpressen och Idrottsbladet. Tyvärr kunde jag ej ge ett svar varför jag låter frågan gå vidare.
H.G.L., Helsingfors

Idrott och sport är ett bra exempel på ord som är i det närmaste synonyma, dvs. betyder nästan samma sak, men som ändå inte kan användas helt på samma sätt.

Idrott är ett gammalt nordiskt ord, men det har inte använts kontinuerligt i svenskan. Det nutida bruket är ett litterärt lån (på 1600-talet) från isländskans iðrótt ’färdighet, skicklighet i kroppsövningar’. Det motsvarande fornsvenska ordet betydde ’yrke, hantverk’.

I Snorres Edda får vi läsa om hur guden Tor gästade jätten Utgårda-Loke med sitt följe. De blev utmanade att visa sin färdighet i olika ”idrotter”, och till dessa hörde inte bara att löpa i kapp och brottas utan också att äta och dricka mycket och snabbt – grenar som knappast är aktuella i dagens idrottstävlingar.

Sport är i sin tur ett betydligt senare lån från engelskan, inlånat i svenskan omkring 1870. Ordets ursprungliga betydelse är ’lek, nöje’.

Det är tydligt att något av grundbetydelsen fortfarande finns kvar i bägge orden. Idrott har mer att göra med kroppslig färdighet och seriösa övningar, sport med lek och fritidsaktiviteter.

Det man ägnar sig åt i skolan är typiskt nog idrott (vid sidan av gymnastik, som egentligen borde innefattas i begreppet idrott). Likaså talar man snarare om motionsidrott än motionssport.

Däremot kan vi knappast tänka oss att tala om idrott när det är fråga om aktiviteter som inte i första hand omfattar mänskliga kroppsövningar. T.ex. motorsport, flygning och segling är inte idrott. Inte heller hästsport och hundsport kallas idrott, eftersom det är djur och inte människor som står för kraftprestationerna.

Ordet sport kan också användas mera allmänt om sådant som man gör för nöjes skull (jfr sportdykning, sportstuga). Dessutom brukas det utvidgat om tävlingsliknande aktivitet, t.ex. frågesport.

***

I Hbl 4.2.1988 fanns en artikel om ”sjukhushunger” bland (främst) åldringar på långvård. Det som avses är alltså undernäring. För någon tid sedan behandlades samma ämne i TV, efter att saken undersökts i Sverige. Där kallades det ”sjukhussvält”. Vilket ord skall vi börja använda? Vad är skillnaden mellan hunger och svält?
C.N., Helsingfors

Hunger är framför allt en känsla av att man behöver föda, en önskan att få mat. Om den inte uppfylls leder det på längre sikt till svält, dvs. brist på näringsrik mat – alltså ungefär detsamma som hungersnöd.

När det gäller åldringar på sjukhus är väl problemet oftast att de inte har lust att äta, alltså inte är tillräckligt hungriga. Att tala om sjukhushunger verkar därför helt olämpligt. Det rätta ordet är nog sjukhussvält. Att ordet hunger användes i artikeln i Hbl måtte ha berott på en översättningsmiss: i finskan används ju samma ord, nälkä, för både hunger och svält.

Mikael Reuter