Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

I mitten av maj nittonhundraåttioåtta

Reuters ruta 23/9 1988

Uttrycket i medlet av maj osv. är ju allmänt hos oss i Finland. I rikssvensk litteratur av äldre datum har jag funnit samma uttryck. Enligt vad jag vet talar och skriver man i Sverige i dag bara om i mitten av maj osv. Stämmer det?
S.S., Grankulla

Det är riktigt att ordet medel i betydelsen ’mitt’ inte används fristående i modern rikssvenska. Däremot är det ju vanligt såsom förled i sammansättningar: medelhastighet, medelklass, medelvärde, medelålder.

Som vanligt kan ordböcker från olika tider ge oss intressanta besked. A.F. Dahlins Ordbok öfver Svenska språket anger ”midt” som första betydelse under uppslagsordet medel, med exempelfrasen ”vid medlet af förra århundradet”. Olof Östergrens Nusvensk ordbok från 1934 tar i denna betydelse upp bara den böjda formen medlet som uppslagsord, och ger som exempel bl.a. ”i medlet av maj” och ”i medlet av nästa vecka, av förra århundradet”. Moderna svenska ordböcker anger bara att medel- förekommer som förled i sammansättningar.

Liksom i finlandssvenskan har medlet alltså i äldre rikssvenska använts i betydelsen ’mitten’ i tidsuttryck, men inte i rumsuttryck (man kan inte säga ”han stod i medlet av rummet”).

”I medlet av” är med andra ord en av de många arkaismer (ålderdomliga ord och uttryck) som förekommer i finlandssvenskan. Vill vi använda uttrycket så kan det naturligtvis inte ses som ett fel, men vi skall vara medvetna om att det uppfattas som ålderdomligt i Sverige eller kanske rentav är okänt för de flesta av dagens språkbrukare.

***

Jag blir fruktansvärt irriterad när jag hör folk i Finland tala om ”nittonåttiåtta” i stället för nittonhundraåttiåtta. Jag har hört det i radion t.o.m. i nyhetsuppläsningen, och jag ser ofta på de finlandssvenska nyheterna i TV (Nackasändaren) och där heter det lika. E.S., Danderyd

Det är intressant att hundra aldrig tycks utelämnas i sådana årtalsangivelser i Sverige. Det är många svenskar som vittnar om att de finner det påfallande och kanske liksom E.S. rentav irriterande med ”nittonåttiåtta” i stället för nittonhundraåttiåtta.

Vad det beror på att det förkortade uttryckssättet har fått en sådan spridning i finlandssvenskan är svårt att säga. För en gångs skull verkar det osannolikt att det skulle komma från finskan. Snarare kan det då vara engelskans nineteen eighty-eight som har stått som modell. En annan möjlighet är att det är fråga om ett läsuttal av siffrorna 1988, som alltså grupperas i två + två. Också i norskan förekommer den korta formen nittenåttiåtte, och på sätt och vis är det ju förvånande att uttryckssättet inte används i Sverige.

Vill vi vinnlägga oss om en helt korrekt utläsning av årtalet är det i varje fall bäst att vi håller oss till den fulla formen nittonhundraåttiåtta, och det är också den som rekommenderas för t.ex. nyhetsuppläsare och hallåmän i radio och TV. Redan det att många inte bara i Sverige utan också i Finland retar sig på den förkortade formen är orsak nog att undvika den.

Mikael Reuter